Foto: Ian Gittler.
recension | litteratur

Katt och råtta-lek med Bret Easton Ellis

Maria Edström recenserar Bret Easton Ellis "Imperial bedrooms"
2:29 min

Bret Easton Ellis debuterade 1985 med romanen Noll att förlora, om ett gäng rika dekadenta ungdomar i Los Angeles. Med nya boken Imperial bedrooms, som nu kommer på svenska, sluter Ellis cirkeln och återvänder till gänget i Los Angeles från debutboken, drygt 25 år senare.

"Boken var en enkel historia om fyra veckor i staden där vi växte upp och till största delen gav den en rättvis bild. Den såldes som skönlitteratur men bara några detaljer var ändrade och vi uppträdde under våra egna namn och allt i den hade hänt."

Så börjar Imperial bedrooms, knyter an till debuten Noll att förlora och Ellis börjar direkt med sin katt- och råttalek som hans berättarjag alltid bedriver med läsaren. För i sin förra bok Lunar Park avfärdar han allt hemskt i debuten, snuff-filmer och våldtäkter, som rykten och myter som florerade i 80-talets Los Angeles.

Så vad ska man tro? Antagligen att "jaget" i Ellis böcker är en berättarteknisk konstruktion och inte själv-biografiskt, en skapad berättarröst, olika genom böckerna men som alltid vittnar om ett Amerika vid historiens slut, berättelser om människor som missbrukar droger, sex, berömmelse, kärlek, kroppar och saker.

Nu återvänder Ellis till Kalifornien, med Clay, manusförfattare som flyttat tillbaks till Los Angeles och en i det gamla 80-talsgänget. Mycket är sig kusligt likt - celebritetsaristokratin i Hollywood med omnejd är fortfarande en medialiserad och nu också digitaliserad världs centrum. Vi är i imperiets sängkammare, "Imperial bedrooms" där man, som Rip sa redan i debuten, tar vad man vill ha för att man kan det.

Här står mystiska bilar på gatan, hotfulla SMS piper: "Jag ser dig", en femme fatale som inte är den hon utger sig för att vara och lejda mexikaner kidnappar på beställning.

Ellis leker gärna med amerikanska berättargenrer, som skräck i förort eller Hitchcock, här pågår en grovflirt med Raymond Chandler, elegant parat med Ellis eget narcissistiska, påtända och våldsamma Los Angeles omgivet av iskall öken, mörka berg och ljudet av piskande vind i palmerna. En plats där man, enligt vad Ellis sagt i intervjuer, blir den man innerst inne är. Och det kanske man, likt Clay, egentligen inte vill veta..

Imperial bedrooms blir till en rätt ruggig crime noir-bit i det pussel över Amerika som Ellis håller på att lägga, där han oupphörligen skildrar skönheten och våldet - som i alla imperier - liggande sida vid sida.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".