Dan Jönsson. Foto: Sara Appelgren

Dan Jönsson om ett Sverige i fritt fall

Jenny Aschenbrenner om "Ingenmansland" av Dan Jönsson
2:25 min

Kulturjournalisten Dan Jönsson reste under ett års tid runt i ett slumpvis urval av Sveriges småorter för att ta pulsen på ett land i förändring. Den personliga reportageboken ”Ingenmansland” är resultatet. Jenny Aschenbrenner har läst.

Dan Jönsson börjar sin resa genom Sverige i en ledsenhet och rädsla - i en känsla av att inget av det han byggt upp under många års arbete inom kulturens område längre är värt något.

Men hur hänger det ihop med gapande butiksfönster i Bjuv, eller utarmningen av den så kallade tillväxtkommunen Haparanda där det Ikea som skulle frälsa främst tycks ha flyttat makten och pengarna från det lokala till det globala?

Det är inte alldeles självklart.

Men om även om jag inledningsvis retar mig på hur Dan Jönsson landar som en satellit i Sveriges nedmonteringsbygder och med snabba, slängiga skissdrag definierar såväl byns stämning som enskilda invånares karaktärsdrag - efter några öl på lokala haket tycker sig liksom veta vad Säffles själ består av, så blir det sammantaget en rätt övertygande bild av en nation i fritt fall. En värld i fritt fall. En kapitalistiskt apokalyps skapad av krediter på krediter, och på en individuell rädsla för att inte klara sig som ett effektivt medel mot gemenskap och solidaritet. Där man inte längre anser sig har råd med sånt som kulturjournalister.

Och visst är Dan Jönssons bok lika mycket ett debattinlägg från vänster som en personlig reportagebok, men den bild av Sverige, den ödslighet som avspeglar sig i varje litet igenombommat småstadscentrum som han vandrar genom under sin årslånga resa genom landet, är slående bortom ideologin.

Det går inte bara bra för Sverige. Det går förfärligt dåligt också.
Det är det också Dan Jönsson själv känt av, när samhället inte längre anser sig ha råd med sånt svårmätbart som kultur.

Dan Jönsson landar på Södermalm i Stockholm där lägenheter hösten 2011 plötsligt blivit svårsålda. Där har också ödsligheten flyttat in på - i tomrummet mellan teppanyakihällen och den platsbyggda köksön när ingen vill köpa för alla de miljoner som man tänkt sig.

Och även om råttrejset runt bostadsrätter i Stockholms innerstad nu fått fart igen blir det uppenbart att den sorts tillväxt som vi byggt vårt nya Sverige på för somliga betyder nedmontering, för andra betyder skenrikedom och för miljön förödande skador. Vi behöver inte ens resa till fabriksarbetarna i Bangladesh för att se det. Det räcker att åka till Ånge.

Jenny Aschenbrenner

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".