"Parallella historier" liknar ingenting annat

Yvonne Ihmels har läst den första delen av tre i romansviten "Parallella historier"
3:36 min

Den ungerske författaren Péter Nádas romansvit "Parallella historier" tog 18 år att färdigställa och ända sedan den utkom 1995 har det arbetats på översättningar till en rad europeiska språk. Nu finns första delen, "Det tysta territoriet", på svenska i översättning av Maria Ortman.

Med kännedom om historien räknar man rätt snart ut att Péter Nádas måste ha skrivit första kapitlet sist. Hur skulle han annars kunnat veta när berlinmuren skulle falla?

Det tysta territoriet tar sin början just det ödesmättade året 1989.
Studenten Döhring hittar ett lik på sin dagliga joggingrunda i Berlins Tiergarten. Och med denna thrillerartade början nystas en tämligen mörk familjehistoria upp. En bonde i norra Tyskland som mördas av några förrymda krigsfångar mot slutet av andra världskriget visar sig vara anfader till Döhring, denne förvirrade student i Berlin som försöker hitta sig själv. 

Ett annat huvudspår i romansviten är familjen Lippay – Lehr i Ungern, som tidigare tillhörde den förnäma aristokratin i Budapest, men som trasslat in sig i interna konflikter i den ungerska nomenklaturan och vars fortsatta leverne nu hänger på ett hår.

Men det är ingen uppgörelse med kommunismen eller andra diktaturer som Péter Nádas serverar, snarare ett panorama över Europas historia med en överväldigande rikedom av personliga öden och detaljrika sociologiska och geografiska skildringar av Berlin och Budapest.

Men framför allt är det den mänskliga kroppen som är skådeplatsen. 

Här finns närgångna samlagsskildringar som tar dryga hundra sidor i anspråk, men det är för den sakens skull ingen pornografisk läsning. Snarare vill Péter Nádas med detta antropologiska tillvägagångssätt leda i bevis att vi människor är så mycket mer komplexa i våra möten med varandra än vi är medvetna om, eller snarare, vill erkänna. Kropp och själ blir till ett, Péter Nádas tar alla våra sinnen i bruk. Låt vara att människorna i romanen är träffande psykologiskt beskrivna, den kroppsliga förnimmelsen står i blickpunkten. Så inträngande att det hänt att jag gått omkring med lukten av urin i näsan och samtidigt smaken av kycklinggryta i munnen. Det är en uppgörelse med den borgerliga romanen som heter duga. Inga dresserade känslor som beskrivs med dresserade berättelser, tillrättalagda för att hålla kultureliten på gott humör medan andra säljer vapnen, för att citera Péter Nádas självt.

Parallella historier utkommer i sin helhet nästan samtidigt på flera europeiska språk; tyska, franska och engelska. På svenska, liksom på norska utkommer den i tre delar. Det är synd, Parallella historier bör läsas i ett svep. En person som förekommer i början av kan återkomma 900 sidor senare.

När jag mötte Péter Nádas i augusti förra året, yttrade han på sitt vänliga och försynta vis, att efter att ha läst sig igenom större delen av världslitteraturen ville han försöka skapa något eget. Och det har han sannerligen gjort. Parallella historier liknar ingenting annat och romanen fortsätter att ha sin inverkan på läsaren länge efteråt.

"Det tysta territoriet" är översatt till svenska av Maria Ortman.

Yvonne Ihmels

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".