Onsdagskrönikan

Nörden i litteraturen

"På så sätt profiterar Bolano förstås konstnärligt på den tid vi lever i"
3:08 min

Nörden – motståndshjälte eller rar och ofarlig? Lars Hermansson om att profitera på kapitalismens negativa verkningar.

På samma sätt som slowfood-rörelsen profiterar på ett utbrett missnöje med fastfood-kulturens negativa inverkan på vår kosthållning, genom att göra livsstil och pose av gammal hederlig matlagning  med goda råvaror och tidskrävande recept, har nörden de senaste decennierna fått representera det äkta intresset, innan eller vid sidan av det kommersiella.

Intresset kan gälla vad som helst från datorer till surdegsbak, det är oftast grabbar som är nördar, liksom det oftast är grabbar som har gjort big buissness av det som nörden har ett mer ursprungligt och profitlikgiltigt förhållande till.

Nu när vinstkalkyler och sparkrav har varit det dominerande ”tänket” också inom förlagsvärlden ett tag, den så kallade ”bestsellerismen”, har litteraturnörden blivit allt vanligare, om inte i verkligheten så i alla fall i böckernas värld. Mina favoriter i denna kategori är de sinnligt utlevande ”inälvsrealisterna” i Roberto Bolanos roman De vilda detektiverna.

Allvaret i deras konflikt med de mer konventionella ”stridentisterna” är så komiskt och samtidigt gripande, eftersom resten av världen fullkomligt skiter i vad de håller på med, vilket de i sin tur naturligtvis skiter i. Bolanos nördar vore inga nördar i en värld där en ny diktsamling av Olga Sedakova gav samma mediala eko som Erikssons senaste kvartalsrapport. På så sätt profiterar Bolano förstås konstnärligt på den tid vi lever i.

Men man kan också profitera okonstnärligt på den, göra nörden till en rar och ofarlig figur, ett älskansvärt undantag från den kommersiella regeln, som så ofta i amerikansk underhållningskultur. Eller än värre, göra nörden till en i smyg folkföraktande finsmakare. Som i den franske författaren Laurcence Cossés nyligen utkomna roman Drömbokhandeln. Där njuter man av goda romaner som vore de årgångsviner, och fnyser åt kritikernas topplistor av självgodhet, verkar det, snarare än kärlek till litteraturen.

Tyvärr är det nog inte författarens avsikt. Hon ville säkert skapa ett persongalleri av affecionados, men dessa läsare och bokhandlares sätt att argumentera för den goda litteraturen är så renons på motsägelser, raffinemang och komplexitet att man undrar om de och författaren Laurance Cossé har läst några andra böcker än de bästsäljare de påstår sig hata.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".