Expressresa till ett helvete som hette Europa

Mikael Timm recenserar Spindelnätet
2:29 min

Nyligen utkom en bok som skrevs för närmare 100 år sedan av en journalist som inte tyckte att tidningssidan räckte till för det han ville berätta. Under sitt korta liv hann österrikaren Joseph Roth skriva ett tjugotal böcker, mest berömda är romanerna Radetzskymarschen och Legenden om den Helige drinkaren. Nu kommer hans debutverk, Spindelnätet. Och den är något alldeles extra tycker Mikael Timm.

Spindelnätet är en 90 år gammal roman som känns som om den är skriven av en ilsken rockvideo-redigerare. Här behövs inga förnumstiga uppmaningar om att dra paralleller till vår tid. Det är bara att åka med. Den hetsiga staccatorytmen, tidningsprosan med dunkande korta meningar, hårdheten, våldet, spänningen gör Spindelnätet till en politisk knock-out.

Boken kom ut 1923. Perspektivet är NU, ingenting är skrivet med facit i hand. Joseph Roth porträtterar Hitler utan att veta hur det skulle gå. Han skriver om antisemitismen, korruptionen, girigheten, dödandet under ett par avgörande år i tysk historia. På 165 sidor rusar texten genom ett samhälle i upplösning. Det lilla formatet till trots slösar Roth med interiörer och närbilder av ansikten. Människoöden från alla miljöer virvlar förbi kring fänrik Lohse som gör  snabb karriär från uppgiven privatlärare hos en rik judisk familj till lågt stående batongnisse i hemlig tjänst hos prinsen (som kompensation för en kärleksnatt med denne) och vidare, via gatustrider, till det politiska etablissemanget.

Roth förklarar inte, analyserar inte. Han är en smått genial bildskapare vars ursinne gör storyn oförutsägbar och varje detalj skarp. Så var också Joseph Roth en ovanligt sammansatt människa: jude och katolik; nostalgisk anhängare av habsburska dubbelmonarkin, en av de första som gestaltade nazismens frammarsch; uppgiven och kämpande; realistisk journalist och religiös mystiker; framgångsrik och misslyckad.

Joseph Roth föddes 1894 och dog 1939. Hans korta liv var lika ombytligt som tiden han levde i. I åratal var han en av de mest uppburna europeiska journalisterna med hög lön och möjlighet att flytta till Hollywood, senare var han en fattig alkis på Paris sämre barer.

Men man behöver inte veta något om hur det gick för författaren eller ens Tyskland för att läsa den här boken. Man behöver bara öppna den och följa med på en expressresa till ett helvete som hette Europa och som fortfarande kan anas som en spegelbild i EU-parlamentets vackra glaspalats.

Mikael Timm

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".