Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
KULTURNYTT SPECIAL

Det glada 60-talet?

Publicerat onsdag 6 juni 2012 kl 13.05
Kulturnytt special: Ulf Rahmberg och Lena Svedberg
(14 min)
60-talsikonerna Ulf Rahmberg och Lena Svedberg ställs ut på Borås konstmuseum.

På Borås konthall visas nu två legender från den lika legendariska tidskriften Puss, en illa tryckt och illa formgiven produkt av det upproriska 60-talet, en stor retrospektiv med Ulf Rahmberg och en litet annex med Lena Svedberg. Mats Arvidsson har sett och återsett.

Jo, så var det ju, och jag minns när såg den i Puss, 1968, den såg på något vis majestätisk ut, även i tidskriften Puss usla tryck och usla layout.  Det är väl linjen jag minns mest. Strecket, den där kalla precisionen, nästan jugendlik, eleganta, effektiva konturer, svart, vitt och rött, en grafik som fortfarande kan ta andan ur en. Han stod ut från alla de andra i hela vänstergänget, och det var stort i slutet av 60-talet. Visst, många ägnade sig åt allmänt amerikahat, många skrek så att stämbanden sprack, men inte många lyckades skaffa sig en sådan kontroll över sina känslor. Jag kan komma att tänka på Aubrey Beardsley som satt hemma om nätterna, vid skenet av svarta stearinljus och ritade sin exotiska erotik med samma djupt behärskade linjeföring, med precis den mixen av kyla och hetta.

Snyggt blir det.

”Den som inte kan bli serietecknare får bli konstnär” sade en gång Lars Hillersberg till mig, och att Ulf Rahmberg har lärt sig mycket av serietecknare är alldeles tydligt. Skärpan finns där, klarspråket, det obönhörligt föreställande i bildspråket, och förstås, en viss entonighet i den ständiga hopflätningen av våld, sex och politik, kukar och blödande förtrampade människor, kapitalism, imperialism och dräglande fittor, människoätande monster och människor som låter sig ätas, en värld utan hopp där de stackars människobarnen inte har något trösta sig med utom ett blint kladdigt kopulerande. 

Ränderna från 60-talet går aldrig ur, har man en gång hittat sin plats på jorden så har man. Ondskan är ond, makten förtrycker, även om han numera tycks tala lika mycket om miljöförstöring och globala kollapser som han förr gjorde om ond politik och onda politiker. 

Men oavsett hur mycket respekt man har, eller inte har, för själva budskapet, så finns linjen där, det där behärskade, kontrollerade strecket, och hur han än i sina målningar driver upp färgen till någon sorts science fictionhallucination så är det i grunden tecknare han är, linjen består, även om berättelserna kan bli en smula enahanda.

Och, som sagt, snyggt blir det.

Och inte blir bättre att vara människa en trappa upp i Borås konsthall, för där hänger Lena Svedberg på väggarna, Ulf Rahmbergs gamla kollega från Puss, en ganska liten och en smula torftig utställning, men dock. Hos Lena Svedberg fanns en djupare sorts desperation, det här kommer direkt från magen, eller huvudet, eller själen, vad vet jag. Ulf Rahmberg kan alltid komma undan bakom sin linje och sin behärskning, Lena Svedberg kunde det inte, hur bra tecknare hon än var, och det var hon, hon är naken med sina smärtor och det är rätt underbart och inte så litet förfärligt att se det igen.

Jag kände henne inte personligen, vi sågs några gånger och bodde av en slump grannar på Södermalm. Jag minns henne från den sista tiden, hon kom gående längs Folkungagatan, utmärglad, stora solglasögon, mascaran rinnande ner mot mungiporna, svarta, korviga långstrumpor hängande över tändsticksbenen, uppenbart oseende, en zombie i Sofo. Folk sprang över gatan för att slippa möta varelsen, hon gick fram som en liten plog och trottoaren låg tom framför henne, en förtvivlad människa som visste rätt mycket om konst, men kanske inte så mycket om något annat, utom att det här jävla skitlivet inte är mycket att ha.

26 år gammal hoppade hon genom sitt fönster och landade framför polisstationen på Södermannagatan. Och ingen av oss förstod, anorexia var inte uppfunnet, i alla fall inte det allmänna medvetandet,  droger var helt OK, utlevelse, utlevelse, utlevelse.

Jävla glada 60-tal.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".