Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Författaren Ronny Ambjörnsson. Foto: Elin Berge
litteratur

Ett storverk om Ellen Key

Ulrika Knutson om Ronny Ambjörnssons biografi om Ellen Key
3:45 min

Idag utkommer för första gången en stor biografi över Ellen Key, skriven av en stor folkbildare i vår tid, idéhistorikern Ronny Ambjörnsson. Han har publicerat mängder av böcker, stora verk om västerlandets idéhistoria och den lilla hyllade självbiografin "Mitt förnamn är Ronny". Men Ellen Key har varit hans följeslagare sedan 70-talet, då han doktorerade på Keys feminism.

Ellen Key föddes 1849, samma år som August Strindberg. I ungdomen stod de på samma barrikad, men vänskapen svalnade. August försummade aldrig att ge Ellen Key ett tjuvnyp.

Ellen Key förkroppsligade kulturradikalen, både som kvinnokämpe, filosof och folkbildare. Som föreläsare lockade hon varje säsong 10 000 människor till Stockholms abetarinstitut när hon berättade om skönhet för alla, eller om idolen Almqvist, som hon döpt till "Sveriges modernaste författare".

Ellen Key är den osynliga handen i svenskt kulturliv under mer än ett sekel. Hon har påverkat allt från grundskolan till frukostkopparna, från Pippi Långstrump till kvinnans rätt till orgasm. Men det är det ingen som vet.

I nästan hundra år stod Strindbergs nidbild i vägen för verklighetens Ellen Key. Det kan man kalla litteraturens seger. Hanna Paj i Strindbergs Svarta fanor, är en monstermoster på parnassen, som lägger näsan i blöt, vet allt om alla och inte spottar i portvinsglaset. När den berömda reformpedagogen, författarinnan till succén Barnets århundrade, tappar tålamodet med två reellt existerande buspojkar och svär: jävla ungar! visste Strindberg var kulan tog. Det är bra. Men originalet var ännu bättre.

Vid förra sekelskiftet var Ellen Key från Västervik Sveriges mest lästa författare i världen, före Selma Lagerlöf, och Strindberg. Barnets århundrade översattes genast till nio språk. Där skildrade Ellen Key den nya människan - som barn, en liten drivhusplanta som skulle blomma, gödslad och vattnad av ömsinta, antiauktoritära reformpedagoger i framtidens enhetsskola. Ellen Keys visioner föregick grundskolan och all modern pedagogik, men Jan Björklund skulle inte ha fått godkänt av tant Ellen.

Ronny Ambjörnssons tjocka bok om Ellen Key har underrubriken En europeisk intellektuell. Han har skrivit hennes intellektuella historia, inte främst hennes biografi. Det är mera "letter än life", säger Ambjörnsson själv. Ambjörnsson går skickligt balansgång mellan idéer och personligheter. Han är en briljant psykolog som gläntar på garderobsdörrarna i Ellens barndomshem. Där står skeletten tätt. Två bröder rymde hemifrån. Själv klagade Ellen över att föräldrarnas kärlek till varandra stod ivägen för barnen, men diktade en lyckligare barndom åt sig och syskonen.

Han skildrar vänskapen till åttiotalets radikala kvinnor, Ann-Charlotte Leffler och Victoria Benedictsson, och gamle vännen Verner von Heidenstam. Ideologisk tyngd har den långa kärleksrelationen till Urban von Feilitzen, som huvudsakligen uttrycktes i brev. Han var en gift fyrabarnsfar med sitt på det torra, som sjöng kärlekens lov i abstraktioner; som en katedral bland molnen, utan jordkänning, stönade Ellen.

Men kärleken blev hennes religion, och tusentals unga kvinnor blev troende, på egen risk. Ellen Key utmålades som ungdomens förförare och fick gå i landsflykt. Då hade hon hunnit hylla Norges frihet, rösträttskampen, och arbetarkvinnornas rätt till liv och bildning. Och stött sig med den kristna kvinnorörelsen, som missförstått allt som gick att missförstå i Ellen Keys förargliga särartsfeminism. Det har ingen förlåtit henne än.

Vad som gör Ronny Ambjörnssons bok till ett storverk, är att han berättar förra sekelskiftets dramatiska kulturhistoria via denna spännande kvinna - och kvinnornas frågor! En kvinna som spelade en bortglömd huvudroll då, kanske just för att hon föregrep så många fenomen i vår tid, på gott och ont. Ellen Key var överdriven, visst, men i jämförelse med vår tid var hon ändå rätt måttfull.

Ulrika Knutson
kulturnytt@sverigesradio.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".