Jennifer Egan. Foto: Heiko Junge/NTB/Scanpix

”Huliganerna kommer på besök” borrar ned sig i minnet

Elsa Westerstad om Jennifer Egan
2:46 min

Det blev stora rubriker i USA förra året när den amerikanska författaren Jennifer Egan snuvade Jonathan Franzen på utmärkelsen National Book Critics Circle Award för romanen "A visit from the goon squad". Kort därefter fick Jennifer Egan dessutom det prestigefyllda Pulitzerpriset. Romanen är Egans tredje sedan debuten "Den magiska cirkusen". Nu kommer den nya boken på svenska med titeln "Huliganerna kommer på besök".

Hur gick jag från att vara rockstjärna till att bli ett fetto som ingen bryr sig om? Frågan ställs av Bosco, en gång spinkig, spasmisk svartrockare - i dag depressiv och dötjock.

Bosco är blott en figur i Jennifer Egans Pulitzerprisade roman "Huliganerna kommer på besök". En mänsklig vrakdel bland en rad andra. Fast det betyder inte att han är en pappersdocka. Egan lyckas nämligen med konststycket att blåsa liv i varenda människa som stuvas in mellan bokpärmarna. Man bara måste bry sig om ALLA.

Musikbranschen, musik, Manhattan, jovisst. Men vem handlar romanen om? Om Bennie, den mäktiga skivbolagsdirektören vars självförakt växer i samma takt som han producerar skitmusik åt kreti och pleti? Om Sasha, Bennies assistent, en obotlig kleptoman med radarn inställd på plånböcker mjuka som persikor? Om Drew, Sashas man, som var med när hennes bästa vän, Rob, drogs ner i East River? Eller… ja, så där kan man hålla på. Persongalleriet är ett stort nät som aldrig tycks ta slut. Dessutom är varje kapitel berättat ur en ny persons perspektiv. 76 av bokens 343 sidor är inte ens vanlig text, utan en PP-dagbok skriven av Sashas tolvåriga dotter Alison, en dagbok gjord i Powerpoint om någon skulle undra.

Men nej, romanen är på inget sätt ett avkönat formexperiment. Längtan till det som var - 70-tal, San Francisco, punkband, bootlegkassetter med The Stranglers, körsbärstuggummi, cigg, sorglöshet - ställs i kontrast till det som blev - PR-tugg, frappuccinos, gammal hud. Fallna hjältar och "phonies" för att tala med Holden Caulfield i Salingers "Räddaren i nöden". Vuxenblivandet alltså.

"Huliganerna kommer på besök" borrar ner sig i minnet. Berättelsen är rågad av mentala madeleinekakor, som kastar huvudpersonerna fram och tillbaka i tid och rum. Som läsare följer man obesvärat med. Samtidssatiren är skuren i precis lagom tjocka skivor. Lunchintervjun med en berömd skådespelerska, gjord av kändisreportern Jules Jones, som slutar med våldtäktsförsök i Central Park, och där reportern nöjt konstaterar att han fick 20 minuter extra intervjutid - minst, är den dråpligaste mediekritik jag läst på länge.

Jennifer Egan är väl värd sitt Pulitzerpris.

Elsa Westerstad

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".