Pinocchiostatyn i Borås av konstnären Jim Dine. Foto: Adam Ihse/Scanpix

Skulpturbiennalen sätter Borås på konstkartan

Reportage från Borås skulpturbiennal
2:44 min

För tredje gången arrangera Borås sin skulpturbiennal. Innan Jim Dines stora Pinocchio-staty kom på plats i Borås 2008 pågick intensiva diskussioner i staden om konst i det offentliga rummet. Idag har Borås etablerat sig som landets ledande skulpturstad. Varje vecka hålls välbesökta konstvandringar och i sommarens internationella skulpturbiennal befäster stadens position.

"Genom Pinocchio så har alla boråsare något att referera till - även om han var utskälld under ett helt år, så har han blivit något som alla måste förhålla sig till, och det gör även den här utställningen, självklart"

Ulf Kihlander har tillsammans med Martin Wickström samlat in 22 skulpturer av 20 konstnärer, både från in- och utlandet, den allra tyngsta är Ernst Billgrens Översnöad kyrka i brons som står på Stora torget, den allra lättaste är nog The Shape of Space som är placerad inne i det nyrenoverade kulturhusets entré. The Shape of Space är gjort av Alyson Shotz från USA och består av tunna genomskinliga men blänkande linser, hopfogade med häftapparat, ett verk som ger en bild av både ljus och luft och tomrum. Inte långt därifrån står en total kontrast: Bjarne Melgaards massiva och kompakta skulptur med två män, där den ene som har liten snopp vill vara kompis med den andre som har så stor snopp att den blir som ett extra ben.

"Och är man nyfiken kan man gå runt, det är det som är fördelen med skulptur, man kan gå runt den, en tavla kan man möjligen gå in i, men är man nyfiken kan man gå runt och upptäcka vad det handlar om"

Utanför, på den vackert stenlagda terrassen som leder bort till Gustaf Adolfs kyrka, står en smidesskulptur av Katrine Helmersson. Den består av tre smala figurer som likt grässtrån eller grenar står nära kyrkans röda tegelvägg:

"Jag ser dem som träd, som tecken för människa, och i det här sammanhanget liknar de en liten församling som är samlad utanför kyrktrappan. När det blåser rör de sig litegrann och jag tycker om de två ytterligheterna: att det är något som är hårt, svart och som strävar uppåt men som ändå är skört. Det är någonting som jag nästan alltid jobbar med"

Det sa Katrine Helmersson, en av de deltagande konstnärerna, och hennes skulptur står inte alls långt ifrån Klara Kristalovas Rådjur, som jag hellre skulle vilja kalla Skogsrå eller Skogsväsen: en flickgestalt med långa smala grenar till armar och ben och en näsa som inte ligger långt efter Pinocchios. Kanske en blinkning till det som numera är Borås mest kända konstverk och som bidrog till att dra igång Borås Internationella Skulpturbiennal, som i år alltså hålls för tredje gången.

Mia Gerdin

mia.gerdin@sverigesradio.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".