hemslöjd och konst

Katter, minnesaskar och vrilskålar i Rum för död

2:34 min

Hemslöjden firar ju 100 år i år och det firar man stort över hela landet - det har vi talat om tidigare i Kulturnytt. Parallellt med det finns det också andra utställningar som mera indirekt krokar samman med det stora jublieet. På Arkitekturmuseet i Stockholm pågår en utställning med namnet Rum för död. Det handlar om konst och hemslöjd i vården - men i den del av vården som gäller livets slutskede.

Säger man att någon vän ligger på Stockholms Sjukhem får många ett blixtsnabbt oroligt drag över ansiktet. Det finns avdelningar där, som man aldrig kommer hem ifrån.

Just vården vid Stockholms Sjukhem har varit utgångspunkt för de drygt tiotalet slöjdare, konstnärer, utställningsarkitekter och textilare som medverkat i Rum för död.

Det är en liten utställning, men både tung av sorg och ljus av försöken att mildra, ta udden av eller faktiskt se det i vitögat - det där oundvikliga, slutet. Minnesaskar för dolda eller öppna hemligheter. Samtalet i ett rum som koncentrerar känslorna i stället för att spä ut dem. Vackra smålådor med miniatyrer i - nästan som dockskåp, som kan fungera som samtalsöppnare. Grova pallar för att kunna sätta sig mera konkret. Och sen en vrilskål och en vrilvas - alltså en sån där konstig utväxt på ett träd som man sedan formar till en sak att använda.

Jag har själv varit med om att begrava ett barnbarn i en urna gjord av en vril - ja, det här konsthantverkandet ger verkligen en riktigt taktil erfarenhet. Jag kan fortfarande komma ihåg känslan av urnan i fingrarna så här tio år senare.

Jag tror att många av utställningens idéer skulle kunna fångas upp i verklighetens vård i livets slutskede. Precis som det omvända redan skett. På Stockholms Sjukhem har det spontanvandrat in kattfigurer, alltså olika porslins-, ler- eller träkatter. Det är personal och anhöriga som tagit med dem och de används som dörrstoppar, prydnader, samtalsventiler. På utställningen finns det också katter som fungerar som berättare om man går med museets hörlurar på sig. Varje kattnos är en sensor som svarar på en knapptryckning och berättar kring just den stationen.

Sen har man till utställningen skapat tunna tygsjok för att göra en miljö som liknar eller ger perspektiv på sjukhusmiljön - många av dem är så vackra att de skulle kunna fungera ännu bättre i den verkliga vården. Om jag låg min sista månad i livet på ett sjukhem skulle jag gärna byta ut den orange-grå landstingsväggen mot en textilvägg med skir äppelblom i sen april.

(Utställningen kan man se den fram till den 23 september. En utställningsturné över hela landet planeras och en bok kommer till hösten.)

Per Feltzin

Kulturnytt
per.feltzin@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista