Lina Wolff. Foto: Håkan Sandbring.
recension | Litteratur

Wolffs romandebut imponerar

2:17 min

Författaren Lina Wolff, debuterade 2009 med den hyllade novellsamlingen "Många människor dör som du" och i dag landar hennes första roman på bokdiskarna. Scenen är, som den även var i novellerna, Spanien och boken har den något mystiska titeln ”Bret Easton Ellis och de andra hundarna”. Sofia Olsson har läst den.

Ganska snart tänker jag Hon är smart hon, Lina Wolff. Hennes debutroman är nämligen en genomtänkt, omsorgsfullt konstruerad historia där novellens inbjudande och till synes enkla form kombineras med romanens inlevelse och engagemang. 

Historien, eller historierna, kretsar kring den halvt framgångsrika författaren Alba Combo och hennes granne, som är bokens berättarjag. De bor i en sliten, matosig och mögelbelupen fastighet i Barcelona där kackerlackorna är så stora att de får namn. Liksom i Wolffs novellsamling, "Många människor dör som du" är människorna både tokiga och alldagliga på samma gång, de viktigaste de gör är att ägna sig åt dråpliga och mer eller mindre misslyckade relationer. 

Språket är precist, brutalt, enkelt, nästan självgående och har blivit av med den onödiga gåtfullhet som ibland dök upp i förra boken.

Ändå har det här karga språket något att säga. Som Rodrigo om sina enfaldiga vänner. "Får de en sup i kroppen börjar de ofelbart att prata om meningslösheten, de utforskar den från alla håll och kanter och de tror att det faktum att de ibland får känningar av den är ett enormt misstag, ett missförstånd, en vanföreställning, men så är det ju inte alls. Den känsla av meningslöshet som många av mina vänner har är det mest sanna de bär på." 

Hon är smart, Lina Wolff. Hon styr med fast hand genom spridda skurar och lämnar en röd tråd efter sig. Den ytterst mystiska titeln? Ja, den får sin förklaring en bra bit in, men då på ett så genialt vis att den känns självklar och enkel. 

Kanske, och det här är verkligen en randanmärkning, är det en något för elegant historia, så tjusigt ihopsydd att den blir för sval? Kanske borde hon ha vågat satsa mer på någon av sina figurer, mer tjockskalligt vågat ta ställning för någon? 

Eller näe, jag ska inte gnälla: för "Bret Easton Ellis och de andra hundarna" kollrar faktiskt bort mig en smula med sitt förtjusande språk och sitt persongalleri.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista