Recension | Film

Inte så värst förälskad i Rom

Antonio (Alessandro Tiberi) får av en slump en call girl, Anna (Penélope Cruz) hem till dörren. Foto: Scanbox entertainment
Antonio (Alessandro Tiberi) får av en slump en call girl, Anna (Penélope Cruz) hem till dörren. Foto: Scanbox entertainment

Woody Allen har sedan 60-talet spottat ur sig i runda slängar en film om året. Nästan alla med Manhattan som spelplats. Men med ”Match point” (2005) så lämnade han städernas stad för Europa och London och har sedan dess gjort ett antal filmer som utspelat sig i europeiska metropoler. I dag är det svensk biopremiär för "Förälskad i Rom" och ibland skådespelarna syns Judy Davis, Alec Baldwin, Ellen Page, Penelope Cruz och för första gången sen ”Scoop” från 2006 även regissören själv.

Publicerat fredag 24 augusti 2012 kl 07:46

Där Woody Allens senaste filmer, i London, Barcelona och Paris har lekt med den amerikanska klichébilden av respektive städer, invånare och kulturhistoria på ofta ett roligt, sensuellt och kärleksfullt vis så faller det platt i den eviga staden.

Det blir en timme och femtiotvå minuter Volaaaree för hela slanten.

Handlingen är fyra fristående historier, varav tre är heterosexuella Romromanser. En av dem är en version av Fellinis "Den vita shejken", om ett nygift par som kommer till stan från landsbygden. Frugan går vilse och innan den bortkomne äkta mannen hinner säga Bunga-Bunga så kommer Penelope Cruz som spelar en snygging till lyxprostituerad till oombedd undsättning. Den lyckliga horan bjuder så klart på ett knull. Så gifter sig en misogyn syn med en annan. Regissörens med den Italienska machismen.

I en annan historia är Allen är med själv, han drar några skojiga och några misslyckade one-liners och blir förtjust i en italienare som sjunger i duschen. Och så har vi också ett fantasifullt triangeldrama där pojke måste lämna flicka för mer intressant flicka. Ellen Page skådespelar övertygande här som åtråvärd diva. Men det är ingenting regissören inte gestaltat bättre förr och dialogen kommer aldrig i närheten av den hypokondriskt narcissistneurotiska nivå man hoppas på när Allen är i farten.

Den sista biten är knäppast. En beige kontorsråtta blir plötsligt superkänd och får leva la Dolce Vita för en dag. En sketch-aktig kommentar till dagens kändishysteri som skrevs in sent i filmen, direkt från regissörens skrivbordslåda. Där borde den, och faktiskt hela filmen, ha stannat kvar.

Nyckelord

Recensioner

Dela

Användarkommentarer

Kommentera

Nedanstående kommentarer kommer från användare av sverigesradio.se och är inte en del av det redaktionella innehållet. I och med att du skickar in en kommentar bekräftar du också att du accepterar Sveriges Radios regler för kommentering

Visa fler