1 av 2
Danilo Bejarano och Alexandra Drotz Ruhn i Madame Bovary. Foto: Roger Stenberg/Dramaten
2 av 2
Den goda människan i Sezuan. Foto: Sören Vilks/Dramaten

Kapitalismens människor på Dramaten

3:24 min

I helgen har Dramaten i Stockholm haft två premiärer - på stora scenen "Den goda människan från Sezuan" och på Elverket Gustave Flauberts debut och genombrottsroman "Madame Bovary". Två uppsättningar som båda handlar om människan i det kapitalistiska samhället, tycker vår recensent Maria Edström.

Brecht är som en trenchcoat, verkar ibland hopplöst töntig men blir alltid modern igen. Flaubert verkar aldrig gå ur modet, senast twittrade Bret Easton Ellis om hur mycket Madame Bovary betytt för hans skrivande.

Och det är en händelse som liknar en tanke att Shen Te som försöker vara en god människa i en kapitalistisk värld står på Dramatens stora scen samtidigt som Emma Bovary, den första livsstilskonsumenten, poserar på en vitblank butiksdisk på Elverket.

Och Lo Kauppis goda människa är den som bär Eva Dahlmans iscensättning som utspelas i ett slags diffus nutid med lätt asiatiska tecken. Kauppi är så där okonstlat schyst, lite naiv och mycket levande som Shen Te och när omständigheterna kräver att hon blir sin kusin Shui Ta så finns en hårdhet och en väldigt effektiv finsk brytning att tillgå.

Shen Tes snyltande gäster är något överdrivna - white trash är bara förnamnet, mer som ett slags troll med bukfetma. Men Lil Terselius och Mattias Sivell tex spelar fram en slug förslagenhet, en inställsam trolöshet, en fattigdom som kort sagt inte gör någon bättre.  

Ett berg av blått jeanstyg ligger i fonden och kopplingen till en nutida Dickensliknande värld är inte det minsta sökt, däremot undrar jag över valet att låta Paul Dessaus musik helt utgå till förmån för ja, musikaliska örhängen,” Raindrops are falling on my head”, ”Till havs, till havs” och ”I sold my soul to the company store” för att ta ett axplock.

Och trots eminenta musiker på scen så undrar jag om det inte är just Dessaus dissonanta toner som vi skulle behöva höra idag.

Och kanske kommer plaggen i Emma Bovarys vita blanka kassar från en värld som liknar Shen Tes, men det ger Emma i så fall fullständigt blanka fan i. Fantastiska Alexandra Drotz Ruhns Emma fläker sig som en vilsen sjöstjärna, kvider som ett hungrande rastlöst barn som bara vill ha: saker, kläder, ostron, kärlek, champagne, hon vill fyllas, inmundiga, klänga, speglas.

Och i Tine Rahel Völckers mycket självständiga dramatisering är Emmas tråkige man Charles inte läkare som hos Flaubert utan fotograf.

Och Jenny Andrés scenrum är täckt av bilder på Emma, där ett kallt fotostudioljus över två blanka diskar skapar ett perfekt laboratorium för det slags demaskering och analys av denna tragiska konsument som regissören Annika Silkebergs utför.

Och det här är en fräck och intelligent föreställning med en fräck och intelligent ensemble men där kanske Danilo Bejaranos Rodolphe är den mest oemotståndliga, en luggsliten och väldigt trött casanova, ohyggligt komisk trots sitt närmast sorgsna äckel över sina piruetter.

Så, en intressant dialog har uppstått på Dramaten, både Shen-Te och Emma genomskådar systemet skulle man kunna säja, men med helt olika resultat. Där Brecht slutar med en uppfordrande fråga låter Flaubert sin hjältinna gå under.  

Den goda människan i Sezuan i svensk översättning av Ulf Peter Hallberg, regi Eva Dahlman, scenografi Lehna Edvall och musiker: Johan Lindström, Dan Berglund, Johan Carlberg, Göran Martling.

Gustave Flauberts debut och genombrottsroman "Madame Bovary" från 1857 dramatiserad av denTine Rahel Völckers i översättning, bearbetning och regi av Annika Silkeberg.

Maria Edström

Kulturnytt
maria.edstrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista