1 av 2
Den dansande satyren från Mazara. Foto: Royal Academy.
2 av 2
Louise Bourgeois bronsspindel och en man plågad i helvetet.

"Bronze" på Royal Academy of Arts

"Vad är det jag inte ser?"
2:19 min

I London visas just nu en utställning med bevarade konsthistoriska skatter från hela världen på Royal Academy of Arts. Objekt som historiskt undkommit att gjutas ner till mynt eller vapen - för det är brons det handlar om.

Kulturarvsföremål lever ofta som farligast under tider av stora samhällsomvandlingar.

I London visas just nu en utställning med bevarade konsthistoriska skatter från hela världen på Royal Academy of Arts. Objekt som historiskt undkommit att gjutas ner till mynt eller vapen - för det är brons det handlar om.

Och Bronze - så heter rätt och slätt utställningen som tar sin utgångspunkt i materialet som har använts av skilda kulturer runt om i världen och som presenterar föremål som är upp till femtusen år gamla, intill verk från våra dagar. Utställningen som är bland de största som någonsin sammanställts om verk i brons, har hyllats i brittisk press. Hedvig weibull har besökt Bronze:

I två tusen tre hundra år - lite drygt - låg han skyddad i en grav i havet utanför Sicilien - den grekiske dansande satyren som fiskades upp ur djupet 1998.

Hans dimensioner är något större än en vanlig människa - han har tappat svansen men håret fladdrar fortfarande i vinden och hans alabastervita ögon blickar över huvudet på besökarna när de skjuter upp dörrarna till Bronze.

Det är mäktigt.

Men det är inte bara grekisk och romersk antik konst som visas - enastående skulpturer visas ur samlingar från hela världen, Nigeria och Ghana, Indien, Kina, Sydostasien och Skandinavien.

Människan har uppenbart värdesatt det här formbara, uttrycksfulla materialet - inte bara det - man har valt ett material som håller. Och man har lekt med det.

Som när man tagit två kopulerande gräshoppor och använt gjutit in dem båda i ett skal av brons - förevigat insekterna i dödsögonblicket.

De samtida verken har en del att leva upp till och det märkvärdiga är att många gör det. Som Louise Bourgeois jättespindel med sina knotiga leder och vinda ben - kanske kommer man en dag anta att också den har gjutits runt en verklig, enorm, spindel.

Eller Anish Kapoors konkava kopparfärgadecirkel.

En perfekt polerad yta som speglar rummet upp och ner - den suger in blicken, men det finns ingenstans att fästa den på den glatta ytan - man halkar runt där i all den varma glansen - och ju närmare man går desto omöjligare blir det att få syn på omvärlden där i spegelbilden, desto längre ut i periferin hamnar just min lilla figur.

Det är som med den grekiske satyren. Jag försöker greppa vad det egentligen är jag ser - men i bakhuvudet ekar frågorna, vad det är jag inte ser.

Vilka var de andra dansarna i den dionysiska ringen - och vad är det som finns kvar där nere i havsdjupet, oupptäckt?

Utställningen pågår till den 9 december.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".