Neil Young. Foto: Victoria Will/Invision/AP

Neil Young: "Fredsförklaring"

Mikael Timm om Neil Youngs självbiografi "Fredsförklaring"
3:01 min

Kanadensaren Neil Young fick sitt genombrott 1966 med bandet Buffalo Springfield. Och sen dess har han varit en centralgestalt i amerikansk rockmusik - både som soloartist och tillsammans med andra som Crosby, Stills and Nash och Crazy Horse. Även om han vissa perioder misslyckats med att charma både publiken och kritikerna har han förblivit produktiv. Och varit dessutom en inspiratör för andra artister, till exempel Nirvana.

Så när nu hans självbiografi landat i bokhandeln är det många som vill veta hur han skriver sina sånger.

Mikael Timm kastade sig över "Fredsförklaring".

När jag hade börjat läsa Fredsförklaring gick jag på café. Redan innan jag hade hunnit beställa kom en man fram och frågade om boken var bra.
”Nähä” sade jag surt. ”Han skriver osammanhängande”.

”Men då har han i alla fall skrivit den själv, det är väl bra”, sade en annan man som anslöt sig till sällskapet.

”Nähä”, sade jag fortfarande lika sur. ”Han borde haft hjälp. Det är amatörmässigt”.

Där hade jag rätt - men än mer fel. För Neil Youngs berättelse berör när den vinglar, eller snarare lufsar fram. 

”Om en hippie får för mycket pengar kan vad som helst hända” är en replik som fastnat. Ja, Neil Young är en av rockhistoriens mest motsägelsefulla fixstjärnor som pendlat mellan rostig ståltrådsrock och innerliga ballader, en flummig hippie intresserad av juridik och matematik. Genial och banal. En djupt originell och stundtals påfrestande naiv skapare av underbara ljud.
Fast när han börjar boken är han för första gången på flera decennier drogfri och det oroar honom en smula att det sammanfaller med att det inte kommer några nya sånger. 

Nåja, Young är inte en av dessa självcentrerade gitarrgurus som går från att besjunga råheroinets fördelar till att rekommendera fansen råa morötter. Han lunkar på, i permanent kontakt med Den Store Anden och hon ser nog till att det kommer ytterligare en och annan bra sång. Om inte, har han fullt upp, t ex med sitt elbilsprojekt. Young har ett 25-tal bilar och ett av hans livs mål är att skapa en elbil i lyxformat. Och som den coola typ han är låter sig Young inte nedlås av att hans ingenjörer i något år försökte driva bilen med vatten och att sedan någon kopplade sladdarna fel så att bilen brann upp. För Young har bra kontakter både hos Den Store Anden och hos försäkringsbolaget så det kommer nya idéer och nya miljoner som investeras i nästa miljöbil, musikapp för bättre ljudkvalitet eller kanske modelltåg, eller dokumentärfilm för att nu ta något av det Young håller på med. Han är som han själv oblygt medger en man som gillar saker, en samlare.

En naivist alltså, med en bataljon anställda och försedd med avväpnande självironi. Han är inte ett dugg bitter, ens på gamla motståndare och det goda humöret genomsyrar berättelsen. Man kan inte låta bli att glädjas över en person som trots allvarliga sjukdomar och olyckor skapar så mycket välljud under sin vingliga vandring. Men om hur han komponerar får man inte veta ett dugg. Bästa att inte kolla när Den Store Anden är välvillig lyder Youngs livsfilosofi så boken har till råga på allt en lugnande verkan på oss som har svårt att lunka lyckligt. Och det blir det nog en bok till.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".