Lars-Erik Berenett som Roland Hassel. Foto: Scanbox entertainment

"Hassel – Privatspanarna" av Måns Månsson

Hannes Fossbo om "Hassel – Privatspanarna"
2:27 min

Det var 12 år sedan sist som Lars Erik Berenett iklädde sig rollen som den hårdkokte polismannen Roland Hassel i biofilmen "Förgörarna". Innan det spelade han samma roll i tio tv-filmer på 80-och 90-talen. Nu är det dags igen. Nästan.

För alla de tidigare filmerna är gjorda med Olof Svedelids kriminalromaner som förlaga och befinner sig i den svenska polisfilmsgenren sida vid sida med Beck och Wallander.

Men i den nya filmen, "Privatspanarna", som har premiär fredag 23 november står regissör Måns Månsson också för manus, och han har tagit sig stora friheter. Hannes Fossbo har sett en film som förvirrar.

Det är mycket Palme på bio nu, här kommer höstens tredje sevärda film med den forne statsministern i centrum. I "Hassel - Privatspanarna" är det, som titeln antyder, jakten efter Palmes mördare man fokuserar på.

Den som hoppats på en adrenalinstinn holmgång med hårdkokte Hassel i jakt på bus och skumrask får kolla i arkivet, för det här är någonting... annat.

Roland är pensionär och trött. Filmen börjar med att Hassel ringer till radions Ring P1 och klagar över att belöningen på Palmes mördare inte hängt med i inflationen, sen är resten av filmen en surrealistisk färd mot en rekonstruktion av mordnatten på Sveavägen. Varför den skulle leda Hassel och hans privatspanarpolare i rätt riktning är oklart. Det är det mesta med filmen.

Här skulle man kunna tro att jag skulle säga någonting i stil med att den däremot är oerhört snygg - Måns Månsson har ju övertygat visuellt tidigare med "Hr Landshövding" och med fotot i Axel Peterséns "Avalon" – men Månsson har gjort "Privatspanarna" rå, gulflimmrig och skakig.

Dialogen mellan spanarna parodierar gubbigt polistugg men utan att söka efter skratt, vilket får en sorglig effekt.

Av de många absurda scenerna i filmen är min favorit den när Hassel hämtar den gamle journalisten och palmemordsförfattaren Sven Anér i en färdtjänstbuss och sen åker på en suggestiv tunnelfärd i ett snömoddigt Stockholm medan Tina Turner sjunger "What's love got to do with it" för allt vad hon är värd.

Jag fattar ingenenting. Det är underbart.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".