"Blondie" av Jesper Ganslandt med Carolina Gynning. Foto: Nordisk Film.

"Blondie" av Jesper Ganslandt

Hannes Fossbo recenserar "Blondie" i Kulturnytt i P1
2:28 min

Jesper Ganslandts omtalade tredje film: "Blondie" har redan visats på flera festivaler, bland annat i Toronto och Venedig. Idag är det svensk biopremiär.

"Blondie" handlar om tre systrar som ska fira sin mammas 70-årsdag och det är välkända namn i rollistan. Marie Göranzon, Helena af Sandeberg, Alexandra Dahlström. Och den forna dokusåpastjärnan Carolina Gynning som gör skådespelardebut.

Innan regissören Jesper Ganslandt slog igenom med "Farväl Falkenberg" 2006" jobbade han bland annat bakom kameran på dokusåpan Big Brother som Gynning deltog i, och där och då såddes fröet till "Blondie"

I hans debut "Farväl Falkenberg" irriterade jag mig på manspojkarna som aldrig växte upp, tills geväret small och jag motvilligt insåg att jag hänförts av deras livshistorier. Och i den gastkramande "Apan" hade Ganslandt absolut gehör från början till slut.

Familjedramat "Blondie" suger inte tag lika intensivt, men släktberättelsen om matriarken och hennes tre hemvändande vuxna döttrar skildras och gestaltas övertygande.

Upplägget med ett stort födelsedagsparty låter som Vinterbergs "Festen", men detta är långt från dogma.

Linda Wassbergs foto är stadigt och pampigt. Kameraåkningarna i den ståtliga villan liknar dem den Ekdahlska våningen i "Fanny och Alexander". Allt är nogrannt stajlat. Känslan av att man bläddrar ett slags exklusivt lisstilsmagasin förstärks av att Ganslandt delat upp filmen i tre akter, där varje akt börjar med en scen där huvudpersonerna står högtidligt uppställda som inför ett familjefotografi.

Skådespelarna i huvudrollerna, mamma Marie Göranzon, storasyster Helena af Sandeberg och lillasyster Alexandra Dahlström, spelar alla fläckfritt liksom debutanten, mellanbarnet Carolina Gynning.

Det är bara det att det är så normalt allting: modern och mellanbarnet bråkar, den präktiga storasystern (som till på köpet är läkare) och mellanbarnet, bråkar och lillasystern är liten, bortglömd och deprimerad.

Filmen drar i de frostiga relationstrådarna mellan mor och döttrar och svek och misstag från förr nystas upp för att förklara vuxenllivets val och snedsteg.

Det är precis som det skulle kunna vara i vilken familj som helst, det händer egentligen inget speciellt.

Familjedramat "Blondie" är med sin omsorgsfullt dekorerade yta och med huvudpersonernas känslor för varandra levererde fullständigt övertygande, en både trovärdig och vacker film. Men utan överraskningar.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".