Göran Greider. Foto: Axel Öberg / SvD / SCANPIX

Göran Greider: "Och dagarna är som små sekel"

Jörgen Gassilewski om Göran Greiders Och dagarna är som små sekel
3:09 min

Idag kommer Göran Greiders nya diktsamling Och dagarna är som små sekler. Jörgen Gassilewski har läst:

Det här är en tidebok, en tankebok och den spänner över flera decennier.

Den rör sig mellan författarens mer eller mindre fasta adresser: Närförorten Årsta i södra Stockholm, förut arbetarförort , nu med allt högre snittinkomst – och Dala–Floda i västra Dalarna, en åderlåten landsbygd.

Gudarna besöker nästan aldrig

den nyare bebyggelsen.

Kommer inte ens till de hyggligt tilltalande

efterkrigsförorterna där jag råkar bo.

Inget moln skingras plötsligt på gatan

utanför tobaksaffären så att folk

vänder sig bort från

monitorerna med travresultat.

Det här är en av de strofer jag gillar bäst – och särskilt ”Inget moln skingras plötsligt på gatan”.

Den säger så mycket om den epifani – det uppenbarade ögonblick – som Göran Greider alltid är på jakt efter i sin poesi – mitt i allt tidskildrande och dagboksdiktande: föräldraskap, redaktörskap, opinionsbildarskap, Irakkonflikt, Göteborgshändelser, Utöya.

Den oförklarliga sekunden bortom tid och rum där allt tycks förklarat. Logiken är satt ur spel och blixten träffar en mitt i huvudet, men vet bara inte varifrån den kom.

Men det fina här är att det sker i själva språket, i dikten själv, och inte i den händelse den beskriver och gestaltar.

Inget moln skingras ju plötsligt på gatan i den gudsförgätna periferin.

Det är i stället själva orden, den överraskande negationen, bilden och ordet ”plötsligt” som sätter sig i skallen.

Greider fortsätter att kämpa med sin kommunikativitet, sin realism och sin opinionsbildning – och det är ingen lätt match att kombinera dem med förklaringens ljus – eftersom det inte låter sig serietillverkas.

Och han fortsätter att kämpa med sin socialistiskt infärgade messianism.

De bibliska supermonstren Leviathan och Behemot (läs samtiden, kapitalism, miljöförstöringen, urbaniseringen, människoföraktet) griper omkring sig.

Och Job, som prövades så hårt och till synes meningslöst av Gud, är en framträdande figur.

”Inget moln skingras plötsligt på gatan”. 

Däremot följer årstiderna på varandra, I Årsta, i Dala-Floda vid Västerdalälven och därpå i Årsta igen – precis som i en gammal tidebok eller bondepraktika.

Snön gnistrar, hettan sjuder, löven faller och blommorna slår ut.

Men den här gången känns det som att hela boken är kongenial med författarens ärende och intention: Enkelhet, klarhet, brukspoesi.

224 sidor tätt, snyggt och varierat satt dagsvers.

Och då och då ett uppenbarat ögonblick.

Jörgen Gassilewski

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".