Kungliga Operans kör i Verdis Maskeradbalen. Foto: Nils Hansson/Kungliga Operan.

"Maskeradbalen" på Kungliga Operan

Per Feltzin recenserar Maskeradbalen på Kungliga Operan.
2:41 min

2013 är det 200 år sedan Guiseppe Verdi föddes. Under hösten har Folkoperans spelat Maskeradbalen och i helgen var det dags för Kungliga Operan att spela samma opera om mordet på Gustav III. Per Feltzin var på premiären:

Nästa år blir det mycket Wagner och Verdi på operascenerna världen över eftersom de båda föddes för 200 år sedan 2013. Men redan i höst har man inlett Verdi-firandet på flera scener och i Stockholm handlar det om Maskeradbalen. Tidigare hade Folkoperan premiär på sin uppsättning och nu i helgen var det dags för Kungliga Operan att spela Verdis opera om mordet på Gustav III - även om dåtidens censur tvingade Verdi att kalla honom guvernör.

Vem vill jag vara?

Bakom vilken mask vill jag leva?

Hur döljer jag mitt ansikte när jag förklarar min kärlek?

Det är det här den handlar om - Maskeradbalen - och passionen, enligt regissören Tobias Theorell. Självklart - det finns en kung, det finns en konspiration, det är en spåkvinna och det är ett maktspel.

Men allra mest ett maskspel. Förklädnader - hela tiden dolda människor som gömmer sig och inte vågar visa sitt rätta jag. I operan har Gustaf III förälskat sig i Anckarströms hustru Amelia. Passionen blir politik.

På scenen visas det här spelet genom en tydlig personregi som blir ännu mera tydlig på scenografen Magdalena Åbergs ofta tomma scengolv. Nästan en antiscenografi.

I öppningsscenen hänger det massor av stora guldgirlanger - bara det. Det blir som en gyllene sal som också är en skog, där man kan gömma sig bakom träden. I nästa scen hänger det massor av ljusslingor och scenen på galgbacken, där är det gråsvart dammig jord och inget annat.

Personregin är inte spektakulär eller unik - men den är klar och blir synlig. Jag är bara någon i förhållande till någon annan.

Och till det musiken.

Vi hör in huvudrollerna Susanne Resmark som spåkvinnan Ulrica, Emma Vetter som kungens förälskelse Amelia och den glansfulle italienske tenoren Andrea Caré som just Gustav III.

Fredrik Zetterström gör Anckarström.

Pier Giorgio Morandi dirigerar. Under den största delen av operan är det tight, febrigt med en framåtrörelse. Men så plötsligt, helt utan förvarning, glappar det betänkligt. En sångfras kommer på kant, en sektion i orkestern kommer lite efter. Som om Morandi och hela ensemblen plötsligt blivit oense om vad man kommit fram till under repetitionerna. Märkligt - eftersom det i nästa ögonblick sprakar till unisont.

Och då och där både ser och hör vi passionen bakom maskspelet.

Kungliga Operans uppsättningen av Verdis opera Maskeradbalen sändes på premiären i grannkanalen P2 och går att lyssna under 30 dagar efteråt via Sveriges Radios hemsida.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".