"Berättelser för en 87 år gammal dam" av Helga Härenstam

2:47 min

"Berättelser för en 87 år gammal dam", heter en ny fotobok av den göteborgsbaserade konstnären Helga Härenstam, född 1980. För några år sedan jobbade hon som popcornsförsäljare på en festival och där bredvid fanns en spågumma. Mot lite popcorn bytte Helga Härenstam till sig en spådom och fick veta att hon skulle bli 87 år gammal, arbeta som fotograf men bli glömsk mot slutet av sitt liv.

Den här boken är en samling minnen till henne själv - om hon skulle bli en 87 år gammal dam utan minne.

Redan upplägget får en att dra på munnen. En minnesbok för den glömska 87-åriga dam som Helga Härenstam förutspås bli. Men vad är ett fotografi annat än just ett minne? Frusen tid fixerad till en bild.

"Berättelser för en 87 år gammal dam" bygger på Helga Härenstams egna dagboksanteckningar från det hon var åtta år gammal i slutet på 1980-talet och just lärt sig att skriva, till förra året, 2011. Bilderna däremot är relativt nytagna, mellan åren 2009 - 2011.

Här finns alla möjliga minnen, stort som smått. Minnen från resor, sånt som berättas i släkten, och inte minst minnen av drömmar.

Det lekfulla får lov att ta plats. Det som vuxna kallar skräp sparar barnet som gyllene skatter förvissad om dess framtida betydelse. Konkreta dagboksanteckningar av en smått snusförnuftig flicka blandas med den äldre flickans komplexa världsbild, men på ett slumpmässigt vis, just så som minnet fungerar.

Sidor ur en bok ligger utspridda över hela vägen, som små poetiska hållpunkter i samhället. I diket vid korvkiosken hittas det visdomsord eller noteringar, som på parkeringen utanför Pekås. Tänk att vandra stigen fram och framför sig på marken hitta orden till sin bok som redan färdiga sidor, tänker man.

Det är lite nordiskt vemod, värmländska skrönor och ödslig huvudled, rakt genom ett samhälle som sakta men säkert avbefolkas. Kommer Helga Härenstam att bo i Ekshärad i Värmland, som är en av hållpunkterna vid sidan om Finland, Odessa och Göteborg, när hon blir en 87-årig dam, tänker man också.

Bilderna, för att komma till dem, är vid första anblicken rätt vanliga. Av just den typen som förekommer i ett fotoalbum och där det på baksidan står - minne från - vad det nu var som man gjorde eller var det nu var som man befann sig. Men ju mer jag bläddrar i boken, inser jag hur tidstroget de förhåller sig till dagbokens tidsangivelser och att de befinner sig just i en annan tid - i minnet.

Helga Härenstam har mer eller mindre konsekvent arbetat foto-och textbaserat alltsedan examen vid Högskolan för Film och Fotografi 2008. Det självbiografiska och dess historieberättande aspekter med en balansgång mellan fakta och fiktion är återkommande inslag. Alldeles ofrivilligt kommer jag att tänka på den feministiska konstnären Mar

Kelly som på 1970-talet ställde ut sin sons tygblöjor på finkulturens högborg Victoria and Albert Museum i London. Kritiken protesterade - kan det här kallas konst! Mary Kelly blev inte svaret skyldig: Det är konst därför att jag säger så! Ungefär i den andan befinner sig också Helga Härenstam. 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista