"Affären Danton" på Göteborgs stadsteater

2:31 min

1929 skrev den polska författaren och dramatikern Stanislawa Przybyszewska pjäsen "Affären Danton" om franska revolutionen. Pjäsen glömdes snart bort för att på 1970-talet återupptäckas av Andrzej Wajda som både satte upp den på scen i Warszawa och filmatiserade den 1983. Unga Klara spelade pjäsen 1986 och nu är den aktuell på Göteborgs stadsteater i i regi av den spanske gästregissören Andrés Lima.

Obligatorisk skolgång, fattigunderstöd, lika arvsrätt och fri skilsmässa - lagar stiftade i Paris 1793 under revolutionens turbulens. Precis som slagorden "Frihet, jämlikhet, broderskap" som, med lite olika tyngdpunkt, varit basen för modernt samhällsbyggande, så är franska revolutionen modernitetens vagga.

Att Göteborgs stadsteater nu i denna upprorens tid spelar "Affären Danton", ett stycke som inte väjer för revoltens svårigheter visar att stadsteatern på Sveriges framsida som vanligt är i takt med tiden.

Regissören Andrés Lima har tillsammans med scenografen Alex Tarraguel skapat ett rörligt och tidlöst scenrum, där Max Mitles ljus och Nick Powells musik och ljud ger en på en gång diskret och stämningsfull atmosfär, helt kongenial med dramats. Och rollbesättningen, Richard Turpin gör sitt livs roll som Robespierre, mager, hispig, asketisk, hängiven ett intellektuellt och politiskt liv.

Kjell Wilhelmssons Danton, frodig, levnadsglad och skämtsam, en massornas förförare med fler än en räv bakom örat. Stanislawa Przybyszewska som var besatt av franska revolutionen, låter sympatierna väga rätt jämt, den stränge Robespierre talar om en folkets revolution medan den pragmatiske Danton utser sig själv till revolutionens titan. Henric Holmbergs Saint-Just och Victoria Olmarker som tidningsmannen Camille Desmoulins är andra superba rolltolkningar. Överhuvudtaget gillar jag greppet att låta kvinnor utan några som helst krumbukter spela män i denna rätt mansdominerade pjäs.

Nej att göra revolution är ingen pic-nic och som man säjer i pjäsen så är det sannolikt inte de som genomför den som skördar dess frukter. Och smärtan över våldet och övergreppen finns i föreställningen som en besk skugga, några gånger går en adelsdam i vit peruk, kanske en hovdam hos Ludvig den 16:onde, tyst över scenen som en gengångare.

Skräckväldet kallas ju denna historiska period och i programbladet citeras den amerikanska författaren Mark Twain som menar att vi bara ryser över den korta terrorns fasor, medan den som pågår tyst och länge och skördar oräkneliga offer märks knappt.

Maria Edström

Kulturnytt
maria.edstrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista