Kristoffer Leandoer. Foto: Marcus Johansson

"September" av Kristoffer Leandoer

"September" av Kristoffer Leandoer
2:08 min

Författaren Kristoffer Leandoer debuterade 1987 med dikstsamlingen "Dykarklocka" och har sedan dess gett ut en rad böcker i alla möjliga genrer. Leadoers romanfantasi om sin mamma har tagit 30 år att skriva. Elsa Westerstad recenserar.

Det behövs inte många sidor in i Kristoffer Leandoers roman för att komma i stämning. Allt är så påträngande sorgligt att jag bara vill skrika rakt ut - hon får bara inte dö! Kvinnan som ligger där i sjukhussalens halvmörker, alltför ung och alltför torr i munnen. Oförmögen att klara tyngden av ett vattenglas.

Berättelsen utspelar sig vid britsen på Karolinska Sjukhuset men tar också kliv bakåt - kvinnans hela liv vecklar ut sig.

Först: Isoleringen i prästhemmet på Södermalm i Stockholm på 30- och 40-talen. Med en mors tystnad som är så tjock att den kan skäras med smörkniv, en fars frånvaro så stor att det äktenskapliga sveket inte annat kan än lura runt hörnet, och en kyrkoförsamlings blickar så vassa att de sticks i nacken.

Sedan: Friheten. Studier i Lund, Cambridge, Stockholm. Kamrater på kafé som pratar Platon. Författardrömmar som känns allt mer reella. Hon har ju allt som krävs: beläsenhet, gott minne - hur många dikter och psalmer kan hon inte utantill? - cigaretten som vippar snyggt i mungipan. Rött läppstift.

Men det som blev var någonting annat. "September" är på många sätt en berättelse om livsvalen som ständigt gäckar oss. "Gift dig, och du kommer att ångra dig. Gift dig inte, och du kommer att ångra dig", för att tala med existentialisten Kirkegaard. Den tröstlösa tanken behöver knappt någon kommentar. Och varför ens försöka välja klokt när självlurendrejeriet verkar vara vår allra vanligaste drog.

Kristoffer Leandoers romanfantasi om sin egen för tidigt bortryckta mor är inte bara en hyllning till henne utan också till Stockholm. Den skrovliga stenen i balustraden uppe på Katarinavägen kan vara skäl nog att inte lämna staden.

Däremot var jag efter sista och 304:e sidan redo att lämna sjukhuslukten. De tittade så konstigt på mig i hotellbaren där jag satt och läste.

Gråta? Mitt på ljusa dagen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".