Roger Wilson recenserar "Du gör mig galen" med Oscarsbelönade Jennifer Lawrence. Foto: Evan Agostini/AP

"Du gör mig galen!" av David O Russell

Roger Wilson recenserar "Du gör mig galen!"
2:23 min

I söndags vann Jennifer Lawrence en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll för sin insats i Du gör mig galen! Filmen handlar om kärlek mot alla odds, där huvudpersonerna kämpar med depressioner och manier - men där kärlek trots allt uppstår.

Du gör mig galen! Det är den kanske värsta svenska titeln på en amerikansk film sedan filmen Swingers fick heta Du, var är brudarna.

Och lite tar det emot att säga det där Du gör mig galen! när filmens huvudpersoner faktiskt lider av bipolär sjukdom respektive djup depression.

Ska man försöka sig på en diagnos av själva filmen, så lider den snarare av någon sorts personlighetsklyvning - i alla fall när det gäller genrebestämning.

För den börjar lite som ett drama om psykisk ohälsa, övergår allt mer i en romantisk komedi, har inslag av idrottsfanatism, spelmissbruk och tvångssyndrom för att sedan sluta som en ren dansfilm - lite som Strictly Ballroom möter Dirty Dancing - fast på amatörnivå.

Du gör mig galen! är alltså ganska många saker. Men aldrig långtråkig.

Men filmen har ett, stort, allvarligt problem. Bradley Cooper. Skådespelaren mest känd från filmen Baksmällan, som här gör huvudrollen som Pat, just utskriven från psyket, och nu helt inriktad på att försöka lappa ihop sitt havererade äktenskap och därigenom automatiskt få ordning på livet.

Och det är en roll som är långt bortom Coopers kompetens.

Mest utgör han i den här filmen en tom, intetsägande och blank yta - om än med en perfekt tandrad.

Han blir fullständigt utspelad av både Robert De Niro, som spelar hans pappa och nyss oscarsbelönade Jennifer Lawrence, som spelar stencoola Tiffany, hon som försöker få Pat att glömma sin fru och inleda ett förhållande med henne istället.

Men Cooper är lite som en filmisk solförmörkelse, och överskuggar en bitvis helt bedårande film.

Många har på sistone försökt förnya den romantiska komedin - och göra genren angelägen och samtida. Med filmer om allt från provrörsbefruktning till manus baserade på självhjälpsböcker. Att blanda in psykisk ohälsa i romkom-formatet känns ändå förhållandevis vågat och nyskapande.

Samtidigt som genrens begränsningar och tillkortakommanden blir hopplöst tydliga så fort man tar sig an ett ämne som faktiskt kräver en fördjupning.

Roger Wilson
roger.wilson@sverigesradio.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".