Demonstration på internationella kvinnodagen på Sergelstorg i Stockholm 1981. Foto: Scanpix.

"Det var länge sedan Luther kallade kvinnan dum och oren"

Krönika om internationella kvinnodagen
3:27 min

I dag den 8 mars är det internationella kvinnodagen. Den instiftades på Andra internationalens kvinnokonferens i Köpenhamn 1910 som ett led i kampen för kvinnors rösträtt. Trots att många jämställdhetsframsteg gjorts sen dess firas den fortfarande varje år för att uppmärksamma att vi inte riktigt är framme vid ett jämställt samhälle än. Kulturnytts Hannes Fossbo har samlat sina tankar om detta i dagens krönika.

Jag tänker på att det faktiskt är oändligt länge sedan Aristoteles hasplade ur sig att kvinnan var en ofullständig man. Och mycket vatten har runnit under broarna sedan Luther kallade kvinnan dum och oren. Och vem bryr sig idag om Rousseaus fantasier om att fogliga flickor också blir medgörliga madamer.

Tack vare feminismens förgrundsgestalter har vi kommit långt. Jag tänker på Mary Wollstonecraft och John Stuart Mill. Och att det sen kom både suffragetter och ännu radikalare feminister som Alexandra Kollontaj och Clara Zetkin, på den senares initiativ kom ju kvinnodagen till. De la grunden för kvinnors rätt att både rösta och förvärvsarbeta. Och efter den första vågens feminism tog nya kvinnosakskämpar vid. Fler vågor sköljde in och lämnade fler feministiska framsteg i strandkanten. I Sverige i form av dagis och pappamånader och mjuka män i velour. Det personliga blev politiskt genom skärpt lagstiftning: våldtäkt inom äktenskapet blev möjligt och olagligt  på samma gång på 60-talet, liksom senare även könsdiskriminering i arbetslivet. Och kvinnor har de senaste 50 åren blivit både präster och partiledare och till och med utmanat om statsministertiteln. Så vad ska vi med en kvinnodag till i dag?

Jo, för att minnas och hedra nyss nämnda framsteg, men också för att komma ihåg hur långt det är kvar. Att orättvisorna inte försvinner bara för att de förbjuds. Män slår och våldtar kvinnor trots att det är olagligt. Lönediskriminering är inte tillåtet men ändå en realitet. Det heter också den internationella kvinnodagen så man kan ha i åtanke, till exempel, att det i dag finns över hundra miljoner kvinnor i världen som fått sina kön stympade för att de inte ska kunna njuta av sex.

Jag tänker att i dag är en dag när vi måste förhålla oss till det vi vet: att det finns ett världsomspännande maktsystem som missgynnar kvinnor och att vi har långt kvar till någon verklig jämställdhet.

Men om vi någon gång, faktiskt når ett samhälle där män och kvinnor tjänar lika mycket pengar, jobbar lika mycket hel- och deltid, delar både obetalt hemarbete och Nobelpriser 50-50, misshandlar varandra lika mycket i nära relationer,  tvingas till prostitution i samma utsträckning, ser mannens sexualitet som ett lika stort hedersproblem som kvinnans, begår lika många brott, tar lika mycket plats på arbetsplatser och i klassrum, sitter jämnt fördelade på de högsta maktpositionerna i såväl parlament och domstolar som i näringslivets styrelserum och  i religionernas olika hierarkisystem. Om vi en dag når dit – där tusentals år av hot och våld och aldrig så fjantiga förevändningar till den skeva maktfördelningen faktiskt upphör – så är kvinnoförtrycket genom vår historia, då som nu, omöjligt att någonsin förlåta.

Det tänker jag på i dag den 8 mars 2013.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".