"Clown torture" (Dark and stormy night with laughter, av Bruce Nauman.

Bruce Nauman på Göteborgs konstmuseum

Eskil Larsson recenserar Bruce Nauman
2:27 min

Den amerikanske konstnären Bruce Nauman räknas som en föregångare inom performance och videokonst. På Göteborgs konstmuseum visas just nu visas ett 20-tal verk, från 60-talet och fram till idag - flera för första gången på svensk mark.

Det ligger som en gnagande bakgrundston över hela utställningen - ljudet från installationen Anthro/Socio. Som en otydbar klagan som läcker ut ur utställningens nedersta rum, och sprids över de andra salarna. Det stör och hotar som ett oväder på ingång.

Väl över tröskeln är det som att bli överkörd: man omsluts av monitorer och väggprojektioner från golv till tak som visar ett mans-huvud som roterar runt sin egen axel - samtidigt som ett mantra upprepas: Feed me/ Help me/ Eat me/ Hurt me.

Mantrat sjunker in en bit för varje gång och blir till en sotsvart, desperat och samtidigt oändligt vacker sång som biter sig fast.

Det handlar ofta om existensen och varat hos Bruce Nauman - vad är en människa? Vad är liv? Han är blodigt allvarlig, ofta svartsynt. Samtidigt glider hans allvarsamma verk många gånger över gränsen till en befriande absurdism och komik. Man ler ofta, mitt i allvaret.

Som till exempel i videoverket "Clown torture" från 1985. En clown-karaktär berättar en historia: om tre män som en mörk och ruggig kväll sitter runt lägerelden när en av dem börjar berätta en historia; den handlar om tre män som en mörk och ruggig kväll sitter runt lägerelden - när en av dem börjar berätta en historia: som handlar om tre män som... Ja, ni fattar. Som när man ställer två speglar mot varann och ett rum leder till ett nytt rum som leder vidare till ett nytt - i oändlighet.

För varje varv förskjuts berättelsen något, men bara minimalt - ändrat tonfall, annat temperament. Men berättelsen är fast i strukturen och blir en spiral som borrar sig djupare och längre bort från begriplighet, i takt med clownens allt större frustration över hur språket bakbinder oss.

Det är ett svart hål som öppnar sig, men på samma gång omöjligt att inte fnissa åt.

Eskil Larsson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".