"Den gröna cykeln". Foto: Razor film

"Den gröna cykeln" av Haifaa al Mansour

Anneli Dufva recenserar "Den gröna cykeln" av Haifaa al Mansour
2:54 min

"Den gröna cykeln" handlar om den tio-åriga flickan Wadjda, vars högsta dröm är att få cykla och att kunna köpa just den gröna cykel hon sett i en affär. Det är en film som ingalunda är en självklarhet i landet Saudiaarbien, där det inte finns några biografer och kvinnor inte kan röra sig fritt på gatorna.

"Man måste ju skilja på befrielse och frihet", säger en kollega, som också sett Den gröna cykeln. Cyklandet, menar han, en befrielseakt, men fortfarande ingen verklig frihet. Och visst är det så, men det är ju å andra sidan befrielseakterna som kan bana väg för verklig frihet.

Och jag kan inte låta bli att - idag den 8 mars - tänka på hur den annars roliga och klyftiga Mia Skäringer i sitt eget program Mia på Grötö plötsligt säger att hon inte är feminist, varpå den annars lika roliga och klyftiga Maria Lundquist instämmer. Hur är det möjligt? undrar jag, att deras minne blivit så kort, att de glömt att deras frihet är en frukt av andras kamp och att feminism är något grundläggande; det handlar helt enkelt om alla människors lika värde och lika rättigheter.

På Stockholms Stadsteater lär sig Lotta på Bråkmakargatan att cykla - en självklarhet för henne, men på Tempofestivalen ser jag dokumentären om Familjen Persson, som flyttar från Lahore i Pakistan till Sverige, för att döttrarna ska få frihet och bland annat, kunna cykla.

Och därför är Den gröna cykeln en värdefull film. Förutom att den är både rolig och rörande så ställer den frågor om frihet och om synd. Frågor i sin tur kopplade till kön.

För å en sidan är det syndigt att cykla för en flicka i Saudiarabien, syndigt att tala så högt att männen utanför flickskolans murar kan höra flickornas röster. Å andra sidan gömmer lilla Selma något när flickorna sitter i grupp på golvet under koranstudierna. De andra fnissar och det visar sig vara hennes bröllopsbilder. Hon är väl sådär en tolv år gammal. Fotografierna tillåts inte skolan, men att hon, ett barn, gifts bort är ok...

Och lika ok är det tydligen - fast sorgen svider i den trogna hustruns hjärta - att maken väljer att gifta sig på nytt, ta ännu en fru. Det unga fyndet Waad Mohammed i huvudrollen och den saudiarabiska stjärnan Reem Abdullah som hennes mor är båda lika starka, lika uttrycksfulla att se på - och med ett väldigt fint samspel i den oro de känner, och ändå knappt får känna, inför att mannen, fadern, ska lämna dem.

Filmen rör sig i miljöer som är sällan skildrade i spelfilm. Solen, bilarna, sanden, dammet,de slutna fasaderna. Se den.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".