"Tropiska Fiskar" av Doreen Baingana. Foto: Bengt Oberger

"Tropiska fiskar" av Doreen Baingana

Anneli Dufva recenserar "Tropiska fiskar" av Doreen Baingana
2:55 min

Doreen Baingana är född 1966 i Uganda, hon är utbildad jurist i Kampala och har studerat kreativt skrivande i USA. Numera är hon bosatt både i Uganda och i USA, gör radio i USA och arbetar samtidigt för Femrite, Ugandas författarförbund för kvinnor. Novellsamlingen "Tropiska fiskar" är hennes litterära debut och fick bland annat Commonwealth Writer's prize pris för bästa debut i den afrikanska regionen år 2006.

Doreen Baingana skriver själv i förordet till den här boken att den inte ska uppfattas som en skildring av afrikansk kvinnlighet, utan som tänkbarheter, exempel, fantasier. Och det är intressant för mig, som läst och fördjupat mig i ett par andra kvinnliga afrikanska författarskap att se hur just denna strävan att inte vara en representant, kanske är det som förenar dem mest. En strävan som är mer än begriplig när man, som de, motvilligt fått vänja sig vid att ständigt reduceras till en sterotyp. Något som inte minst nigerianska Chimamanda Ngozie Adichie skildrat lysande i novellerna i "Det där som nästan kväver dig", som till stor del utspelar sig i USA, där hon numera bor på deltid.

Även Doreen Baingana delar ju sitt liv mellan sitt hemland Uganda och USA och den av novellerna i hennes bok som utspelar sig i Los Angeles har mycket starka likheter med Adichies skildringar av den märkvärdigt anonyma känslan i att vara svart afrikan i USA. Det spelar ingen roll vilken utbildning du har, vad du arbetar med eller vilken ställning din familj har i hemlandet. Du syns inte. Du räknas inte.

Målet är ju dessutom ofta att återvända. Att med en del av västerlandets materiella välstånd på fickan åter beträda den egna jorden, hemma. För lika sketisk som man kan vara till kolonisatörernas arv, lika hög status har fortfarande det som betraktas som lyx. I titelnovellen Tropiska fiskar har den unga kvinnan ett förhållande med en äldre vit man och hans svala, välutrustade hem där de röker på, badar bubbelbad och har sex - det kallar hon för semester, för gin-och-tonic-livet. Tills hon blir gravid, gör abort och förhållandet tar slut. Men när hon ligger i gynstolen och frågar sig varför hon ständigt verkar ha benen särade för vänliga män som sticker in saker i henne, och sedan i tanken svarar sig själv med "därför att jag lät dem", då får jag ge Doreen Bingana rätt, då är hon å andra sidan förstås bara en kvinna, och inte med nödvändighet en afrikansk kvinna.

Det är fina noveller de här, läsvärda, starka små och ändå liksom avslutade berättelser, fulla av de detaljer - vanor, smaker, dofter som får hungern, värmen, vinden att kännas.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".