Goran Vojnovic. Foto: Joze Suhadolnik

Blattejävlar! av Goran Vojnovic

"Jaha, en förortsskildring"
2:29 min

När den slovenske författaren och filmaren Goran Vojnović debutroman Blattejävlar! kom ut 2008 blev den snabbt en succée i hemlandet. Skildringen av det hårda livet i stadsdelen  Fužine i  Ljubljanas utkanter, där Goran Vojnović själv är uppvuxen, översattes raskt till flera språk och sattes upp som teaterpjäs. Nu är den också aktuell som film, i regi av författaren själv. Isa Andersson har läst Blattejävlar! och drar paralleller till svenska förhållanden.

 

"Blattajävlar... Ja, han ska ha så mycket stryk så han inte kan stå på benen. Den lille jävla apejäveln"

Februari 2009 och en film från Malmöpolisen har läckt ut. Här hörs poliserna överträffa varandra i rasistiska glåpord riktade mot Rosengårds unga.

Vid samma tidpunkt åtalas Goran Vojnović av slovensk polis för beskrivningen av hur polis systematiskt misshandlar blattar i sin bok "Blattejävlar". Åtalet lades ner efter en dag. Det var svårt att ställa ett litterärt verk inför rätta.

Alla länder har sina blattar, ska Vojnović ha sagt. Och visst hade malmöpolisens uttalande lika gärna varit ett utdrag ur hans roman. Där är blattarna bosnier, serber och kroater, inflyttade från ett splittrat Balkan, som pyr av etniska konflikter efter Jugoslaviens upplösning.

Huvudpersonen Marko och hans vänner är i full färd med att infria omgivningens förväntningar på vad en blatte ägnar sig åt. De cruisar, röker på, missköter skolan och bränner soptippar. Eller ägnar sig åt  Fužines nationalsport att hänga utanför hyreshus eller slåss om fjärrkontrollen för att zappa mellan mexikanska såpoperor på TV.

Det gemensamma är stress, utanförskap och fattigdom. Och föraktet för slovener.

"Blattejävlar!" är en bok som i likhet med andra skönlitterära samtidsskildringar riskerar att bli oantastlig i och med sitt ämnesval. Detta är en viktig berättelse från samhällets utkant.

Och att avfärda en sådan - vore det att underkänna en av alla historier från ett segregerat och fattigt Europa?

Mer komplicerat blir det, när berättelsen påminner om så många andra förortsskildringar om drogande tonårskillgäng och maktlöshet och tristess. Trots att texten leker med stereotypa föreställningar riskerar den att sällan nå utanför desamma. Som läsare vandrar jag också som en alienerad blatte i ett främmande land, stumt runttrampande på textskivan.

Jasså, en generationsroman. Jaha, en förortsskildring om utanförskap.

Men å andra sidan - om man kan säga att beskrivningen av rasistisk jargong och tragiska förortsskildringar i sig har blivit en klyscha, då kanske det snarare är ett tecken på att något annat än romankonsten är komplicerat och har gått snett.

 
 Isa Andersson
 
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".