Eva Ström. Foto: Kennet Ruona

Eva Ström: "Utskuret ur ett större träd"

Efter snart fyra decennier i den litterära offentligheten är Eva Ström högst närvarande i samtiden. Aktiv och intensivt arbetande är hon synlig i många sammanhang. Hon är verksam som litteraturkritiker i dagspressen, är ledamot i Kungliga Vetenskapsakademien, översätter Shakespeares sonetter och skriver på sin blogg. Även den egna litterära verksamheten har ett stort omfång: dramatik för radio och scen och ett femtontal böcker - där dagens "Utskuret ur ett större träd" är den nionde eller tionde diktsamlingen - beroende lite på hur man räknar. På omslaget till den nya boken speglar sig den vackre grekiske ynglingen Narcissus i vattenytan. Men vad är det han ser? Jörgen Gassilewski begrundar.

Den färska bibban med poesi tecknar en vid båge. Omfång.

Att stå i förbindelse med världen. Det hela börjar med döden, på resa, i kyrkorummet, i nattvarden:

"men jag tror att bröd är bröd / och blod är blod // och att någon en gång / i dödsångest bad / glöm / mig / inte"

Prästen talar om "Noa, hans tillit, hans tro // inte om dem som kämpade i vågorna och gick under".

Eva Ströms ord står i förbindelse med de stora andliga, metafysiska och symboliska strömmarna: Trädet, vattnet, blodet, korset, offret, tvillingarna - löper som mycel genom hennes terräng - men det är när detta bryts mot en precist iakttagen verklighet som inte på något sätt låter sig inordnas, som det blir som allra starkast. Diktjaget begrundar sin empati, sin förmåga till medkänsla, känner den, reflekterar över dess mening, dess funktion, men iakttar den också med kall blick och det är här, när narcissus-ögat möter sig självt och för en sekund förstår vad som är det egna och vad som är det andra, som höjdpunkterna infinner sig - här överträffar hon vad gäller insikt i empatins villkor, i sina bästa stunder kollegor som Birgitta Trotzig och Göran Sonnevi.

"Utskuret ur ett större träd" består av en rad sviter. Resorna löper som en röd tråd och mötet med lidandet - oftast förmedlat genom medier och hörsägen: jordbävningen på Haiti, nekrofila nätverk, översvämning i norra Italien, Tuzla, Utøya ("ÖGA UT"), döda Volgabarn och mödrar som stympar sina döttrars bröst i Kongo för att undvika våldtäkt från soldaterna. Men - som för att bekräfta sin utåtriktning och sitt rörliga intresse för här och nu, både i världslig, känslomässig och konstnärlig mening - börjar hennes bok med död och slutar med födelse. Med en "inkarnation": någon som inte symboliskt, utan högst fysiskt och bokstavligt blir kött, med alldeles specifika och "oändligt vackert tecknade naglar, snäckfärgade". Eva Ström bygger - ömsintare, vitalare och nådeslösare än någonsin - vidare på ett viktigt författarskap.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".