Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

"Trollflöjten" av Mozart på Malmö Opera

Trollflöjten av Mozart på Malmö Opera
3:10 min
Trollflöjten på Malmö Opera. Clara Bystrand, Erika Miklósa, Ingunn Kilen och Jonas Duran. Foto Malin Arnesson

En av de mest älskade och spelade operorna är Mozarts Trollflöjten. Nu i helgen var det premiär på Malmö Opera för en uppsättning i regi av en ungersk regissör med särskilt intresse för Tjechov, alltså stämningsfullt ryskt i till exempel Onkel Vanja, Tre systrar och Körbärsträdgården. Tamas Ascher heter han och dirigent är Leif Segerstam – blev det Tjechov av Mozart?

Om man med Tjechov tänker sig ett stilla samtalande, ett vänligt vandrande över scenen utan större åthävor. Människor som bara höjer rösten om det är något sensationellt - att dramatiken finns i det lilla - ja, då är det Mozart i Tjechovs kläder.

Leif Segerstam tar det väldigt lugnt som dirigent, jag tror aldrig att jag hört den spelas så här långsamt men han balanserar fram en transparent klang som är hög och ljus även om inte alla i orkestern riktig gör som han vill.

Allt det betyder att Mozarts berättelse - hur virrig den ändå är - blir tydlig. Vi ser unga människor som Papageno och Tamino utvecklas - alltså gå igenom prövningar och förändras av dem och till sist dra slutsatser av dem. Det mesta av den talade texten finns med och på tyska.

Här vandrar zebra, gorilla, krokodil och kamel på scenen, här bligar många lejonögon från mörkret, ormen som dödas är en stor rackare och en flygfisk är en ballong. Här är Nattens drottning mörk och grym som natten och här står Sarastro för ljuset, lugnet och förståndet. Papageno är verkligen en fågelfångare med fjädrar och allt och Tamino en prins i halvlång rock och Legolas-frisyr. Och sången är aldrig dålig - den varierar från ungdomligt energiskt utan total kontroll till professionellt ytterst välsjunget. Som Erika Miklósa som gör Nattens Drottning.

Det här är på många sätt befriande traditionellt jämfört med så många klåfingriga misslyckade nytolkningar. Det är på scener som Drottningholm som man annars brukar kunna se det här tidstrogna gestaltandet.

Men jag saknar ändå friktionen, det där lite salta, blinkningen till oss i publiken när den svarte vilden eller det patriarkala på olika sätt tvingar kvinnorna till lydnad. Blinkningen som säger något mer än det vi ser och hör, som säger - ja, vi vet att världen 2013 är en annan än världen 1791.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".