Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Merethe Lindström

"Saknade" av Merethe Lindström

Anneli Dufva recenserar "Saknade"
2:40 min

Förra året fick den norska författaren Merethe Lindström Nordiska Rådets Litteraturpris för romanen "Dagar i tystnadens historia". Ett pris som förutom ära och 350 000 danska kronor också kan innebära många nya läsare i grannländerna. För trots att Merethe Lindström debuterade för trettio år sen och är mycket läst och omtyckt i sitt hemland är det först nu hon översätts till svenska.

Det är något med villan hos Merethe Lindström. Villan som bärare av tiden och minnet och en sorts förlängning eller bild av jaget. I Saknade lever den medelålders Ida, som är psykolog, ensam i ett hus, som man får veta att hon också vuxit upp i. Hennes dotter Silje, är missbrukare, på drift i Oslo, och återvänder bara då och då till sitt flickrum på vinden, med klistermärken på insidan av garderobsdörren. Huset är ett hem, men också en plats som Ida förlorat förmågan att verkligen se. Precis som hon förlorat kontakten både med dottern och med sitt eget liv.

I Saknade är det den lilla flickan Eli, en av Idas patienter, som försvunnit på fjället; en yttre händelse som för Ida allt längre in och ner i det egna medvetandet, i jakten på Silje, på anledningen till att det gått som det gått, för Silje.

Och Merethe Lindström borrar. I den förra romanen var det familjehemligheter som trängde upp till ytan, en hemhjälp som ställde saker på sin spets - även det med villan som spelplats. Och det var thrillerartat spännande i sin lågmäldhet. Precis som Saknade är - den är som ett stilla surr som långsamt snurrar in en. Eller kan göra det. Min första läsning var alldeles för splittrad och då fångades jag inte, medan jag när jag läste boken en gång till verkligen både såg och kände alla de små nyanser som Lindström väver med. Hur Idas liv egentligen bara handlar om Silje, om att leva med ett allt tunnare hopp och en allt större saknad, hur oändligt skör den där tråden som binder oss till jorden faktiskt är och hur plågsamt det är när man ändå måste gå på gatorna och röra sig som en vanlig människa.

"Det obegripliga som filtreras genom ett språk. Som får mening därför att det heter något. Och allt som heter något innehåller ljus." står det på ett ställe i romanen. Form och innehåll helt sammanflätade. Författaren Lindströms språk lika antennkänsligt som Idas tillstånd.

Det är riktigt skickligt gjort.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".