Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

"Bakom stängda dörrar" av François Ozon

Publicerat fredag 22 mars 2013 kl 08.56
Roger Wilson recenserar "Bakom stängda dörrar" av François Ozon
(2:48 min)
"Bakom stängda dörrar" av François Ozon. Foto: SF

"Bakom stängda dörrar" är den senaste filmen från den produktive franska regissören François Ozon. Känd för filmer som Swimming Pool, Under sanden och Åtta kvinnor. "Bakom stängda dörrar", som har svensk premiär idag, tar sin utgångspunkt i en elev som i sina skoluppgifter visar på en oroväckande skarp och elak iakttagelseförmåga av sin omvärlds svagheter.

Den trötte och desillusionerade franskläraren Germain sitter och svär över sina obegåvade elever när plötsligt en uppsats i högen sticker ut från mängden. Det är hans anonyme och tillbakadragne elev Claude, som skrivit en ironisk skildring av ett besök hemma hos en av sina klasskamrater. Och det finns något i Claudes korta text som fängslar Germain.

Snart coachar han Claudes skrivande på extramöten efter skoltid. Det är bara det att Claudes berättelse inte är någon fri fantasi, utan bygger på en riktig klasskamrat och hans till det yttre harmoniska kärnfamilj. Och att Germains hårda och skoningslösa textkritik inte bara styr Claudes skrivande, utan också hur han börjar infiltrera och manipulera sin klasskamrat och hans familj. Det hela utvecklas till en en obehaglig kärnfamiljsrysare när Claude konkurrerar med sonen i huset om den basketälskande pappans kärlek, och lägger an på klasskamratens uttråkade mamma - hon som Claude kort och gott kallar för medelklasskvinnan i sina texter.

Samtidigt, i läraren Germains akademikerhem ligger han och galleristhustron i sängen och läser Claudes skildringar av medelklassfamiljens liv med ett allt glupskare intresse. Snart är de helt beroende av att få läsa nästa del i den litterära dokusåpan i uppsatsform, som hela tiden är på gränsen till att spåra ur i en personlig tragedi för någon av familjemedlemmarna.

Med "Bakom stängda dörrar" har Francois Ozon skapat en elegant och tajt uppvisning i filmberättande. Han hoppar obehindrat mellan de olika berättarplanen, och lyckas ge både den pretentiösa konstvärlden, och den obildade medelklassen ett och annat tjuvnyp på vägen.

När jag som åskådare börjar dras in i fiktionen på allvar, ja då låter han den grinige franskläraren bokstavligen trampa rakt in i Claudes värld, för att kommentera och kritisera, påpeka schabloner och förenklingar i berättandet.

Precis som i Ozons tio år gamla "Swimming pool", så finns det en sorts metaberättelse i botten. Om hur historieberättaren lever som en parasit på sin omvärld. Plockar upp och inspireras av verkligheten, men sedan är allsmäktig i sitt egenskapade universum. Samtidigt som den förstås tampas med självkritik och spekulationer om hur historien ska tas emot av sina läsare - eller tittare.

Elegant är ordet som hela tiden dyker upp när jag ser filmen. Elegant, intelligent, snyggt och en smula kyligt. Ozon i högform helt enkelt.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".