PO Enquist. Foto: SR

PO Enquist: "Liknelseboken"

Ulrika Knutson i tårar
3:19 min

PO Enquist, född 1937, är en av Sveriges mest kända författare och dramatiker, hemma och utomlands. Augustpriset har han fått två gånger, för Livläkarens besök och för sin självbiografi, Ett annat liv. Nya boken tar vid efter den, och titeln lyder Liknelseboken. En kärleksroman. Ulrika Knutson har läst. 

Efter hundra högaktningsfulla intervjuer om PO Enquists nya roman blir det viktigt att skilja marknadsföraren från berättaren. Ett ord till om detta kvistfria furugolv å skjôrta e tom! Kvistfria skurgolv finns bara i fantasin - kom ihåg det. Kanske/kanske inte möttes de på detta golv, sommaren 1949, en gumsjuk sommargäst och en värnlös yngling? Ett barnarov eller ett mirakel som han aldrig, aldrig talat om för någon. Inte ens i sin självbiografi - för att inte störa legenden om Spriten. Men Oskuldens död frilade han förskiktigt som en lammfilé, och frös in. Och nu har han passligt tinat upp den och serverar den till påsk.

Mitt motstånd mot Liknelseboken var stort. Men som om författaren anat detta laddar han med skämt, och då är det svårt att värja sig. Han lodar omkring i sitt gamla Hjoggböle bland forna romanpersoner, lodjur och rävar, platser och symboler; tassar äggsjukt mellan rönnen och skithuset, med uppsluppen självironi. Det är något av det roligaste han har skrivit.

Men det ska handla om kärlek säger han, och agnar burarna med starka don: kvinnan på skurgolvet, den döda faderns brända notesblock med kärleksdikter, med nio sidor bortrivna, blocket som mamman kastat i järnspisen, men räddat ur lågorna, barhänt! Och om urlitteraturens välgörare - Robinson Kruse, Kapten Nemo, Kiplings Kim och Bibeln - "särskilt Gamla Testamentet, med dess fruktansvärda slakter, som upphetsade och exalterade honom så starkt att han egentligen aldrig nådde fram till Nya. Nya var såsom blåmjölken, tunn och from och eftergiven. Gamla var det som skakade om."

Men här sitter vi nu allihop och berusar oss på Enquists skummjölk, tar tumgrepp i Enquists Nya - överallt faller kärleken ut i form av medmänsklighet och vardagens välgörare, och dit räknas både Guds handfallne son, och den modiga faster Valborg som säger upp bekantskapen med den sillmjölken. Båda behövs i denna bok som verkligen är en kärleksroman värd namnet. Också den medelålders kvinnan på furugolvet får sin egen liknelse. Hon gav frälsning med frihet, skriver Enquist. "Man hade inte behövt släpa på kärleken som en potatsäck, och spetta sig ner genom isen på Burefjärden, som morbror Aron." Morbror Aron är en viktig gestalt i Enqusts gamla testamente, han som bär övergreppet, synden och ångern i sin ränsel genom många av författarens romaner.

Men i Liknelseboken får också morbror Aron frid, och det är stort. Då är undret nästan möjligt. Till min förvåning börjar jag flänna som en unge - Liknelseboken är verkligen vacker så man kan gråta åt det.

Ulrika Knutson
kulturnytt@sverigesradio.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".