Mari Götesdotter, Mattias Lech, Susanne Karlsson, Thomas Bye

"27 - en teaterkonsert" på Hipp

David Richter recenserar
2:40 min

Ibland kallas den klubb 27 - det vill säga den samling av artister som alla dog vid 27 års ålder. Jimi Hendrix, Janis Joplin, Jim Morrison, Brian Jones, Kurt Cobain och Amy Winehouse - nu sätter Malmö stadsteater upp en teaterkonsert kring artisternas öde och musik. David Richter såg premiären i lördags.

Amy Winehouse liksom alla de andra artisterna sjunger sina låtar översatta till svenska. Ibland ger det extra kraft åt situationerna, andra gånger blir det bara platt. Detsamma kan egentligen sägas om de nya musikaliska dräkterna. "Smells like a teen spirit" med inslag av discobeat kan nog en och annan uppfatta som helgerån. Bättre än originalet blir det ju så klart inte, men annorlunda.

Bandet är bra, daskar av allt från hårda rockriff till stråkbaserade tolkningar med samma självklarhet, och scenografin är fräck - en gigantisk grammofonspelare med pick up och snurrande skiva där de sex stjärnorna turas om att framföra sin låtar.

Teaterkonsert, en dansk uppfinning (brukar i alla fall danskarna själva hävda), är en konsert med dramatiserade låtar utan egentlig sammanbindande handling, möjligen en röd tråd.

I den här är det kopplingen mellan kreativitet och destruktivitet som regissören Moqi Trolin säger sig vara intresserad av. Men han gräver inte särskilt djupt i varken det ena eller det andra. Det är mer ett kronologiskt berättande av det vi redan vet, att de också varit barn, vuxit upp, haft sin tonårsfylla osv - men, i deras fall, alldeles för tidigt bränt ljuset i båda ändarna.

Första akten är uppgången, andra akten fallet. Bildspråket är tydligt - vitt pulver som smetas in i ansiktet, whiskyflaskor som töms rakt ner i halsen.

De sex artisterna i all ära, föreställningens mittpunkt är trots allt döden i form av Lindy Larsson som är den som frestar, lockar, tröstar och slutligen sätter missbruket i händerna på stjärnorna. Lindy Larsson har en utstrålning som slår det mesta och stämma som gör musiken rättvisa. Vid sidan av honom imponerar Susanne Karlsson som en innerlig och skör Janis Joplin.

Till skillnad från en del andra teaterkonserter jag sett, som ofta efter ett tag blivit ganska enahanda och upprepande, så lyckas Moqi Trolin skapa en framåtrörelse. Och det är inte så illa med tanke på den här teaterformens narrativa begränsningar.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".