Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Gunnel Wåhlstrand på Nordiska Akvarellmuseet

Publicerat tisdag 26 mars 2013 kl 07.46
Wåhlstrand och Grillo på Nordiska Akvarellmuséet i Skärhamn
(3:02 min)
Den sista ön/The Last Island, en av bilderna av Gunnel Wåhlstrand som ställs ut i Skärhamn.

Gunnel Wåhlstrand uppmärksammades för sina fotorealistiska målningar redan vid hennes avgångsutställning 2003 och har under de senaste åren blivit en av landets mest uppskattade konstnärer. I vår möter Wåhlstrands mödosamma rekonstruktioner av familjebilder Joe Grillos grälla collage på Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn. Det handlar om helt olika uttryck, men med en gemensam nämnare: sökandet efter sina rötter.

På ytan sett ser det ut som en rad dussinbilder - sådana motiv man ofta hittar i gamla fotoalbum: utsikten över en vacker vy, bohusländska klippor, ett porträtt, en gammalt passfoto. Det är Gunnel Wåhlstrands farfars fotografier som är förlagor till hennes realistiska målningar - först uppblåsta med overhead i stort format på väggen, sedan överfört till duk. Först med blyerts, sen med tusch, lager för lager för lager. Som en oerhört långsam och oändligt krävande framkallningaprocess - en darrning på handen och månaders arbete kan gå förlorat.

Det är så klart ett bländande skickligt hantverk att titta på och fascineras av, men det är själva processen, vägen dit, som är kärnan i hennes verk.

Det minutiösa utforskandet av varje vrå i de efterlämnade fotografierna; det mödosamma återskapandet av varje smilgrop, varje hårtest, varje grässtrå som en gång mötte hennes farfars blick genom kameralinsen.

Det långsamma bearbetandet av bilden reser en tunnel i tiden, blir ett sätt att borra sig in i en tid då hon inte fanns och få snudda vid den pappa som valde att lämna livet när Gunnel Wåhlstrand bara var ett år gammal. Som om det någonstans där i lagren av svart och grått fanns ett svar att hitta - var hon kommer ifrån, varför det blev som det blev.

Och när den metodiska genomgången av hennes farfars fotografier når sitt slut, finns bilden kvar som ett avtryck av hennes sökande. Med motiv som plötsligt känns mer olycksbådande än sommaridylliska.

Parallellt med Gunnel Wåhlstrand visas också den amerikanska collage-konstnären Joe Grillos veritabla explosioner av klara färger, plast och grälla logotyper. Han gräver arkeologiskt i sitt 80-tal - decenniet när han växte upp. Plastleksaker fogas till legobitar som fogas till actionfigurer och bildar skulpturer som eruptioner av minnen från en barndom. Det är den yttre världen av syntet, varumärken och konsumtion som skildras. Starka toner - men samtidigt svårt att överraskas av.

Det är två diametralt motsatta uttryck - men med samma dift: att gripa efter sina rötter.

Med skillnaden att där Grillo surfar på ytan - i dubbel bemärkelse - lyckas Wåhlstrand med kirurgisk precision i tuschet, skära sig inte bara tillbaka i tiden, utan även in under huden.

Utställningarna pågår till och med den 5 maj.

Eskil Larsson
eskil.larsson@sverigesradio.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".