Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Det brinner i en industrilokal. Giftig rök sprider sig österut mot Giraffens köpcentrum. Alla som befinner sig i området bör bege sig därifrån. Boende i området uppmanas att gå inomhus och stänga dörrar, fönster och ventilation. För mer information lyssna på Sveriges Radio P4 Kalmar.
(Publicerat idag kl 17.16)

Helena Österlund: "Kari 1983"

Publicerat torsdag 4 april 2013 kl 07.46
Katarina Wikars recenserar Helena Österlunds ”Kari 1983”
(2:36 min)
Helena Österlund romandebuterar med "Kari 1983". Foto: Johanna Syrén

2011 fick Helena Österlund Borås Tidnings debutantpris för diktsamlingen Ordet och Färgerna "som med förnyelsens blick öppnar gränserna mellan ordens natur, orden som natur och naturen som ord" enligt prisjuryn. Nu kommer Helena Österlunds första roman: Kari 1983.

Har aldrig läst något liknande. Det är det allra första som slår mig några sidor in i Kari 1983. Värmen höll på med att vara varm. Det är slutet av sommaren och Kari är tolv år. Hon är i en skog, där finns en sjö, myggor, döda fiskar, och Kari hatar sjön och fiskarna och myggorna och värmen som bara håller på. Alla håller liksom på med sitt, myggorna med att stickas, fiskarna med att vara döda.

Med få element bygger Helena Österlund världen. Det är en repetitiv rörelse, inte mycket händer, och kanske är det därför Kari är besviken. Romanen står inte och stampar på stället, för ibland träder nya aktörer in på den begränsade arenan, ugglor, en pojke som också heter Kari, en järv som vill byta hjärta.

Det är som om Kari försöker hålla kvar sig genom att ge sakerna namn, hon rabblar listor, länder, organ i kroppen, smakar och luktar, rispar, försöker lära sig skillnaden mellan levande och död, blodet.

Läsningen av "Kari 1983" går liksom långsamt och snabbt samtidigt. Dag blir eftermiddag blir natt blir morgon den andra dagen. En rutten svan försvinner ner i marken, det kan ta trettio sidor eller så.

Ibland påminner texten mig om skolans läseböcker. Idag ska vi lära om saker som börjar på K. Katastrof. Eller vad som händer om man bara sitter alldeles stilla och tittar och försöker förstå varför allt är som det är. Ibland under läsningen kommer jag på mig själv med att försöka minnas hur det var att vara liten. Men jag minns inte. När himlen höll på med att bli ljus. När hjärtat höll på med att bulta. När man kunde försöka hålla på med att bli osynlig.

De få replikerna faller så glest. Det finns ett Skogås men det finns inga föräldrar, det finns bara en annan människa. Som också heter Kari. Ska man hata honom, eller ska man närma sig? Det är en fråga.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".