Ryan Gosling och Eva Mendes i "A Place Beyond the Pines"

"The Place Beyond the Pines" av Derek Cianfrance

Sofia Olsson recenserar "The Place Beyond the Pines"
2:24 min

Regissören Derek Cianfrance slog igenom på allvar 2010 med skilsmässodramat "Blue Valentine". Då med Ryan Gosling i en av huvudrollerna som en familjefar som inte riktigt får till det. I Cianfrances nya film "The Place Beyond the Pines" är inte bara Ryan Gosling med igen, utan också tematiken: manlighet, fäder, dödsdömda kärleksrelationer.

Det här är kvalitet, tänker jag fler gånger under filmens två timmar och tjugi minuter. "Den här gråten var bra, den här smöriga 50-talsmusiken var bra, det här fotot var verkligen bra, den här ensamme mannen som vill ha en familj: hans ögon har en tomhet som är kvalitet." Så tänker jag.

Men det här med män som inte får till det känslomässigt.... Män som fyller tomrummet i själen med att åka dödsfort på motorcykel eller råna banker. Som trasslar in sig i oegentligheter för att de inte kan säga nej till grupptrycket. Och män som ärver synden från sina fäder. Som måste föra våldet och skulden vidare. Jag är lite less på det.

Även om temat känns slitet så är själva händelseförloppet friskt oförutsägbart. Det går inte att berätta särskilt mycket om den här filmen utan att avslöja för mycket av handlingen. Men det börjar med en motorcyklist, spelad av Ryan Gosling, som uppträder i en sån här stålboll på tivoli. Han vill så gärna försörja sin familj men goda intentioner verkar hopplöst förutbestämda att omvandlas till kriminalitet, våld och svek istället.

Ryan Gosling är mycket bra, med leendet som stelnar försiktigt i desperation. Men, det är faktiskt störande att Gosling stämplat sig själv i pannan med "misslyckad pojkman med blödande hjärta som ofta är bra på att framföra ett fordon" i och med sina senaste roller i Blue Valentine och Drive. Men, kvalitet alltså. Det tänker jag nästan hela tiden.

Jag blir verkligen uppiggad av vändningarna i The Place Beyond the Pines. Det skulle bara vara så skönt, om den här manliga heders-skuld-arvssynds-problematiken fick stå tillbaka bara pyttelite. För den här filmen rymmer faktiskt en annan berättelse om män, faderskap och kärlek också. Den snälle, strävsamme styvpappan, och sonen som väljer att INTE föra arvssynden vidare. Om bara den bilden, de berättelserna fick mer plats. Då skulle jag inte bara tänka "det är är kvalitet" hela tiden. Utan kanske också "Wow! Unikt!"

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".