Mikeal Timm har läst "Egendom" av Torbjörn Elensky. Foto: Sofia Runarsdotter

"Egendom" av Torbjörn Elensky

Mikael Timm recenserar
2:37 min

Författaren Torbjörn Elenskys verksförteckning antyder att han har högst spridda intressen. Hans senaste bok handlade om Kuba, men han har också skrivit romaner, noveller och hörspel. Gemensamt för flera av dessa verk är författarens experimentlust. Elensky blandar gärna olika stilgrepp och ställer fakta mot dröm.

I sin nya roman borrar han ned sig i sin huvudpersons tankar.

Som läsare dras man in i en virvel av oklara och upplösta sammanhang, biologiska och sociala." Ja, så står det på baksidan av denna tunna lilla roman. Det är som tur är helt fel. Egendom är glasklar - skriven i den snart 100 år gamla modernistiska tradition som började med Joyce, Kafka, Pessoa, Musil och andra som sökte nya vägar att gestalta människans inre.

Handlingen är enkel. Anna, en ung arkitekt åker ut med sin 12-årige son till föräldrarna på landet samtidigt som tankarna på att hon själv är adopterad, på sin numera omgifte man, på sonens framtid och sin egen biologiska mor snurrar runt. Med pregnant språk och rytmiska omtagningar förvandlar Torbjörn Elensky helgvistelsen till en textuell malström. Anna är obekväm med allt. Tillvaron skaver som kläder sydda för någon annan. Anna passar inte som huvudperson i sitt eget liv. Hon är ingen berättelse, hon är ett sammelsurium av andra människors viljor.

Framförallt saknar Anna förmågan att gå vidare. Hon är fortfarande i chock efter beskedet i slutet av tonåren att hon är adopterad. Hon kan inte acceptera att maken lämnat henne och skaffat nya barn. Hon kan inte låta det förflutna bli just förflutet. Det enda som är klart är att hon är på väg mot sin undergång.

Upplägget är inte unikt, men detta är ovanligt bra skrivet. Orden blir kött. Elensky använder det gamla knepet att ta om händelser och repliker. Upprepningarna kunde bli tråkiga men här är de så skickligt hopflätade att de är spänningshöjande. Som läsare är man bara alltför klar över sammanhangen i huvudpersonens liv. Men blir för var sida allt osäkrare på sammanhangen i sitt eget liv.

Annas fråga är den gamla: vem är jag?

Elensky visar att svaret på frågan kan vara direkt förödande. Ingen människa ägs fullt ut av en annan. Ingen människa är entydig, demonsterar Elensky. OK. Men varför är jag så förtjust i denna bok?

Jag vill tro att det beror på att den är så välskriven. Men det kan ju också bero på att Elensky med en manisk kirurgs besatthet börjat karva i ett ömt nervnystan vi alla bär på. 163 och en halv sida effektiv ångest innehåller denna smått suveräna roman.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".