Lisa Lindgren och Eric Ericson. Foto: Ola Kjelbye

"Det intelligenta homots guide till kapitalism och socialism med en nyckel till skriften" på Göteborgs stadsteater

Isa Andersson recenserar "Det intelligenta homots guide..."
2:17 min

Tony Kushner, författare till pjäsen och tv-serien "Angels in America" och filmen "Lincoln", hade i helgen nordisk premiär för sin föreställning om den amerikanska vänstern, skildrad genom en patriark och hans familj.

Den pensionerade alzheimerhypokondriske fackföreningsmannen Gus bjuder in sina barn till huset i Brooklyn för att annonsera försäljningen av familjehemmet och sitt eget självmord.

I 2000-talets senkapitalistiska värld ser han den socialistiska utopin förpassad till det spöke Marx talat om. Och i Henric Holmbergs precist desillusionerade rolltolkning, lufsar Gus numera runt som en marginaliserad amerikansk vänsterspillra i en luggsliten gammal sidenrock, reciterande dödsromantiska Horatiuscitat.

Barnen Pill, Empty och Vito axlar det ideologiska arvet efter fadern på olika sätt, genom småskaligt fackarbete, akademiska avhandlingar eller genom att uppgå i den marknadsliberala entreprenörsandan - jobba och hålla käften.

Det blir strax uppenbart att det inte bara är de stora teorierna som är i upplösning, utan även familjerelationerna och hemmet - yngste sonen Vito drämmer frihetskämpen Garibaldis byst i väggen och slår bokstavligen huset i spillror, precis som faderns ideal om en ny världsordning.

Tony Kushners dialog är stark, både på längden och bredden, även om ensemblen inte är alldeles jämn. Vissa punchlines levereras med farsartat eftertryck som genererar en del skrattsalvor. Men liksom pjäsens alla motsatser, bärs komiken bäst genom allvar.

Johan Gry gör en imponerande rolltransformation - som den övergivne maken som bor kvar i familjens källare - och är oförglömligt tragikomisk. 

De starkaste scenerna står sonen Pill och hans prostituerade pojkvän för, spelade av Eric Ericson och Daniel Nyström, när de köpslår om sex i ljuset av Marxs alienationsteori. Tid och pengar är abstraktioner eller rentav ett språk, som inte rymmer varken känslo- och kärleksliv.

Det är ingen slump att det i mitten av detta familjeepos står ett Tjechovskt körsbärsträd. Det är heller ingen slump att vridscenen, som liknar en jättelik roterande ostbricka där skådespelarna springer runt som råttor, cirkulerar som ett gnagarhjul.

Under körsbärsträdet sitter också en liten råtta, som vid pjäsens slut klättrat högst upp på en sängstolpe. Han blickar ner på gropen av råttsvansar, insnärjda i varandra, oförmögna att komma loss. Och där sitter råttan, eller vi, liksom redo att överge ett sjunkande skepp - eller gå under med det.

Sällan har jag blivit så upplyft av att delta i ett sådant skeppsbrott.

Isa Andersson

isa.k.andersson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".