Margret Thatcher med maken Dennis 1983. Foto: Peter Kemp/AP

Politisk ikon som kulturen älskade att hata

"De senaste decenniernas effektivaste krossare av illusioner"
3:30 min

Den ikoniska brittiska politikern Margret Thatcher är död. Kulturnytts Mikael Timm minns en ledare som brittiska popmusiker, författare, filmare, teaterregissörer, skådespelare, fotografer och journalister älskade att hata.

Vem hade kunnat ana det för 30 år sedan, men faktum är att rätt många radikala människor nog kommer att sakna Thatcher, också de som inte röstade på henne. Ja, framförallt de som inte röstade på henne. Riktiga konservativa är nog tacksamma för att hon tystnat. För Margret uppförde sig verkligen inte som man ska.

Det är därför hon kommer att leva kvar. En del makthavare krymper med tiden, andra blir större. Några blir rent av bigger than Hollywood.

Ska man förklara varför går det att börja sociologiskt. Thatcher var den första representanten för den engelska medelklassen som tog makten i Tories som tidigare dominerats av landägande aristokrater. Hon var dotter till en frikyrklig specerihandlare där hennes partikamrater aldrig skulle köpa något. Jag minns en lunch på Rules i London där mina bordsgrannar var så chockade att de drack ett par flaskor var till skogsduvan. De kunde bara inte förstå hennes uttalanden på ett möte med partianhängare. Så rått talar ingen riktig högerpolitiker, sade de ene mannen. De andra suckade tungt och tog en klunk bourgogne till.

Thatcher är förmodligen de senaste decenniernas effektivaste krossare av illusioner. Storbritannien fram till Thatcher var som en komedi inspelad i Ealington-studion. Man drack the, undvek att se problemen, undvek att låtsas om motsättningarna. Thatcher gjorde precis tvärtom. Hon gick nästan lika hårt åt den egna partieliten som fackföreningarna. Efter Thatcher var det slut på tesörplandet och låtsasvänligheten. Tidigare konservativa premiärministrar skickades ut till sina lantgods, fackföreningsledarna fick höra att de gamla spelreglerna inte längre gällde. Inte undra på att brittiska popmusiker till författare, filmare, teaterregissörer, skådespelare, fotografer, journalister  – fick en ledare de älskade att hata.

Till råga på eländet var Thatcher en av de bästa talarna i generationerna efter Churchill. Hennes humor var rå, passade faktiskt de som kritiserade henne. Jag minns berättelsen om hur hon kommer ut från ett långt regeringssammanträde och en reporter frågat hur det gått.

”Om det bara funnits en enda man i min regering”, fräser Thatcher varpå fotografen tar bilden av en lång rad av molokna ministrar som lunkar bakom henne. Sådana historier har redan blivit film och tv.

Hon förlorade makten precis som i ett Shakespeare-drama därför att hon inte längre förstod sitt folk. Så länge hon representerade den bortglömda medelklassen gick partivännerna med på vad som helst. Engelsk medelklass accepterar det mesta, älskas av ingen – inte ens sig själv. Men när Thatcher ville ändra kommunernas skatterätt agerade hon som en godsherre. Då tog sagan slut.

Rätt många av de förändringar hon drev igenom har blivit kvar. Rätt många av de författare som hånade henne är nu själva ganska konservativa. De flesta som skrev rocksånger mot henne har tystnat. Jag undrar om inte hennes egen röst kommer att höras länge än – därför att hon var så skarp, så opolerad, så rå. Hon öppnade dörren till en tidsålder hon nog inte hade velat leva i.

Däremot kommer Thatcher och Robin Hood att ha en del att tala om i en lågbeskattad himmel.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".