Mikael Timm har läst Per Wirténs bok om Herbert Tingsten. Foto: Ragnhild Haarstad/SCANPIX/Sanna Sjöswärd

Per Wirtén: "Herbert Tingstens sista dagar - Berättelsen om ett liv"

Mikael Timm recenserar
3:10 min

Man skulle också kunna säga att från mitten av 40-talet till slutet av 50-talet var Herbert Tingsten den kraftfullaste åsiktsmaskinen i Sverige. Under sin tid som chefredaktör för Dagens Nyheter styrde han vad det offentliga samtalet skulle handla om.

Han har blivit porträtterad många gånger tidigare av människor som kände honom. Nu har journalisten och författaren Per Wirtén 30 år efter Tingstens död skrivit "Herbert Tingstens sista dagar - Berättelsen om ett liv".

Tingsten var både en person och ett varumärke och nu är han Per Wirténs idol i en bok som varken är en helhjärtad biografi, essä eller roman utan en besvärjelse.

Egendomlig hjälte kan tyckas. Hade Tingsten fortfarande levat gissar jag att han som så många av dagens överenergiska tyckare till slut varit hänvisad till sin egen blogg, Facebook eller i värsta fall något möte på ABF där ordföranden till slut avbrutit honom.

Men heder åt den ståndaktige. Per Wirtén gillar Tingsten, han kanske rentav vill bli en ny Tingsten. I vart fall ägnar han påtagligt mycket textutrymme åt sig själv, det vill säga hur han känner sig när han går på stranden vid franska rivieran eller någon annan plats där Tingsten var. Och inte minst framhåller han vilken himla juste feminist han är, Wirtén alltså - och faktiskt lyckas han göra Tingsten till krypto-feminist, så att vi förstår att Tingsten minsann är en man för vår tid.

Det gäller bara att läsa på rätt sätt och mer inkännande läsare än Wirtén kan Tingsten inte önska sig i sin himmel för ateister. Ja Wirtén försöker i vissa avsnitt skriva skönlitteratur där han ser livet, döden och testiklarna med sin hjältes ögon, så nära vill han vara Tingsten.

Det är mycket ambitiöst, men tyvärr än mer pretentiöst och dessa stilistiska och tankemässiga saltomortaler slutar i magplask. Wirtén har mer entusiasm än språkkänsla. Och faktamässigt vill han så mycket och bevisar så lite.

Och så har vi dispositionen. Boken är inte koncentrerad till Tingstens sista tid när han författar några fina reflekterande böcker men är ute ur debatten, boken handlar också om hans första tid på väg in i det offentliga rummet - däremot blir det mest spridda anekdoter från Tingstens storhetstid när han var den ledande åsiktsmaskinen i Sverige.

Jag misstänker att Wirténs egendomliga disponering av materialet och pladdriga skrivsätt kommer sig av att hans egentliga ärende gäller mer än Tingsten. Wirtén vill hålla liv i kulturradikalismen, ett mission impossible som gör honom en smula nervös. Och dessutom kanske ett onödigt uppdrag. Personligen tror jag inte vi behöver fler tvärsäkra rikstyckare som talar om för menigheten vad som är politiskt rätt och fel. Platon, som trots allt nog var en större tänkare än Tingsten, föredrog faktiskt dialogen framför predikan.

Det hade blivit intressantare om Wirtén förmått granska sin huvudperson, inte bara beundra honom.

Själv skulle jag gärna läsa en studie som kopplar Tingstens eviga polemik till 1900-talets förfuskning av upplysningstidens ideal, till en anti-intellektuell svensk tradition och dessutom granskar Tingstens statsvetenskapliga insatser.

Den boken blir säkert skriven, zoombies brukar komma tillbaka.

Regissören Carolina Frände kommer sätta upp en monologförställning baserad på Per Wirténs nyutkomna bok om Herbert Tingsten. Tingstens sista dagar får premiär på Stockholms stadsteater i augusti 2014 och Tingsten gestaltas av Robert Fux. Dramatiseringen sker i nära samarbete med Per Wirtén.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".