Opera Showroom - Folkoperan. Jacqueline Miura och Sammy Zabel. © Markus Gårder

Operans framtid - på scenen eller i badet?

2:55 min

Vad ska det bli av operan i framtiden - kan vi fortsätta att spela opera som vi gör nu i den gamla tittskåpsteaterformen? Men Vad, Hur och Var blir det då?

Folkoperan i Stockholm satsar årligen på att under en helg visa upp annorlunda sätt att blanda genrer och bryta gränser. Folkoperan brukat ofta utmana i sina vanliga föreställningar, men det här, som man kallar Opera Showroom handlar om ett mera extremt utforskande. I helgen som var besökte Per Feltzin Folkoperan i jakt på det nya.

Jag har sett operans framtid och dess namn är - undervattensopera!

En festival med en rad olika scenkonstnärer betyder också en rad olika uttryck - och en experimentlusta som ibland sitter som en smäck, ibland lämnar en totalt ensam och övergiven med en känsla av att ha sett kejsarens nya kläder. Så ska det vara. Kanske ska man se de här som provdockor mera än färdiga kollektioner.

Jag såg operarior framföras i badvatten och från olika fönster från olika lägenheter i en fastighet på Hornsgatan. Jag såg lite allsång, lite gestaltad ganska normal scenkonst: en till man utklädd kvinna sjöng till två stråkars ackomanjemang. Jag såg föredrag med musik på slutet - alltså sångerskan läste en essä över kvinnosynen i Saint-Saens opera Simson och Delila, samtidigt som en muskelbyggare i liten byxa spänner hela kroppen och orkestern spelar en upprepande inledningsfras innan hon sjöng det mest kända stycket.

Under de senaste minst 50 åren har diskussionen ökat om det vanliga sättet att se opera på är bästa sätt? Många försök har gjorts för att bryta upp gränserna, men ofta kvarstår det faktum att det finns rent musikaliska skäl till att fortsätta som det var gjort från början - det är skrivet så och låter bäst då.

Men antalet platser för musiken har ökat. Musiken är överallt - våra egna hörlurar läcker ut musik till andra och deras läcker till ljudet från affären och i parken blandas det där med fontänerna och någon som sjunger för sitt barn och där man hör en eller två gatumusikanter... Staden som sådan blir en konsertsal i sig. Platsen blir allt viktigare. Platsen blir formen, själva gestaltningen.

Och platsen kan vara ett badhus. Att klä om tillsammans med andra i publiken, duscha av sig och gå ner i vattnet och samsas ganska tätt med helt okända och sedan höra musiken. När sångerskan går ner under vattnet och sjunger doppar vi oss också och lyssnar och ser. Det blir rent märkvärdigt.

Den första hela operan man skulle kunna göra på det här sättet - ja, det måste vara Dvoraks Rusalka. Den handlar om en sjöjungfru - ett elände att sätta upp på vanligt sätt, men så här.... Ja, den skulle trivas som - fisken i vattnet...

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista