Koreografen Björn Säfsten står för ena halvan av ...AND... Foto: Johanne Fick.

"...AND..." på Skånes Dansteater

Tor Billgren recenserar
2:36 min

I lördags hade vårens stora föreställning på Skånes Dansteater premiär i Malmö. Den består av två nyskrivna verk av koreograferna Björn Säfsten och Philippe Blanchard. Båda verken saknar titel, så föreställningens namn skulle kunna uttydas "hm-hm-hm AND hm-hm-hm".

Scenen är helt avskalad. Det är de råa väggarna vi ser. En dansare kommer fram ur publiken och vandrar över den tomma scenen, till bortersta väggen och baxar upp skjutdörren till verkstaden bakom - som för att sätta förtecken till aftonen. Ikväll är det här ingen scen, utan just en verkstad för rörelser och beteenden. Ett laboratorium där kropp sätts mot kropp.

Allt det förfinade är bortrensat, dansarna har till och med vanliga kläder på sig: jeans, skjorta, kängor. Ett halsband här, en sladdrig tygpåse där.

Båda koreograferna leker med konventioner och sociala ritualer. Hur placerar man sig i förhållande till en annan person i ett rum? Vad är för nära? Vad är en avslappnad pose och i vilket läge blir den bara komisk?

I Björn Säfstens verk, som inleder kvällen, är det som att konventionerna inte existerar. Dansarna börjar från noll och uppfinner rörelsemönster och beteenden. De rör sig prövande på ett sätt som ibland för tankarna japansk butohdans.

I Philippe Blanchards verk efter pausen existerar konventionerna, men på ett skevt sätt. Han leker till exempel med hälsningsritualer och visar hur fel och bortkommet det kan bli om man förskjuter dem en aning. Det väl genomförd Jacques Tati-humor och det är kul att för en gångs skull få se de disciplinerade dansarna få dumma sig och spela ut en komisk sida.

Kvällens höjdpunkt är slutet av Björn Säfstens verk, precis före pausen.

I slow motion byter dansarna med stor ömhet vissa plagg med varandra och skapar nya dräktkombinationer.

En dansare blir fotbollsspelare. En blir kung med en BH som krona. BH:n vandrar sen vidare och blir munskydd till en kirurg.

Plötsligt har fotbollsspelaren blivit Musse Pigg.

Full hand i ett burleskt pokerspel i Underlandet.

Det är synd att inte detta mycket snygga slut av Björn Säfsten inte får avsluta aftonen. Blanchards stycke fungerar sämre som final, hans slut fastnar i några lite för långa och monotona scener, som skulle fungera bättre som cliffhanger inför pausen.

Tor Billgren

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".