Javier Marías. Foto: El Pais

Javier Marías: "Förälskelser"

3:05 min

Det tog nästan trettio år för Sverige att upptäcka en av Spaniens mest intressanta författare, Javier Marias. När han idag kommer ut med "Förälskelser", den fjärde romanen på svenska, är han fortfarande ganska okänd här, fast han har sålt i 6 miljoner exemplar och är översatt till ett 40-tal språk. I svallvågorna efter den latinmamerikanska boomen på 60- och 70talet översattes fortfarande en hel del spanskspråkig litteratur, men sen dess tycks intresset ha svalnat, om det inte dyker upp en Nobelpristagare förstås.

Ulla Strängberg har läst en roman om den livsfarliga kärleken.

Den nya romanen "Förälskelser" är bra att börja med, om man inte känner till Javier Marias sen tidigare. Här återvänder han till några av sina favoritteman:

Slumpen, hemligheter och svek, och vår oförmåga att i grunden känna någon annan människa. Den unga förlagsredaktören Maria Dolz intar varje morgon sin frukost på en cafeteria i Madrid, och observerar då ett par, till synes mycket förälskade, som också kommer dit varje dag vid samma tid. Hon smygtittar på dom, och det blir en vana- något som ger mening åt hennes morgnar där på cafeet. Men en dag är de borta, och efter ett tag läser hon i tidningen att mannen har blivit mördad på ett ytterst brutalt sätt.

Det låter som en thriller, men är mycket mer än så. För Marias skriver med många bottnar och hans karaktärer är komplexa för att inte säga gåtfulla. På en självlysande prosa med långa meningar som likt meandrar vindlar sig i intrikata mönster, och med litterära referenser till både Balzac och Victor Hugo, slussar han läsaren vidare i en historia som blir alltmer osannolik, och alltmer fascinerande. Vad har egentligen hänt, vad är sant och vad är en rekonstruktion av det opålitliga minnet? Vad vet vi egentligen om dem som står oss närmast? Det är sådana frågor Javier Marias ställer.

Vålnader dyker ofta upp i hans romaner, som många bär titlar hämtade från Shakespeares dramer, så även i Förälskelser. Marias umgås med de döda som om de vore levande, och det är de ju på sätt och vis - i våra minnen. I den här romanen undersöker han förälskelsen som begrepp- vad är det som gör att vi under inflytande av detta känslorus kan begå de mest bestialiska handlingar, t o m mord. Och varför är vi så benägna att ursäkta allt som sker i passionens namn? Sånt funderar han över, Marias.

Han berättar på sitt eget vis, med plötsliga utvikningar och anekdoter, inte sällan med humor och självironi. Som när en av de minst sagt självgoda författarna i förlagsredaktören Maria Dolz stall meddelar att han redan har förberett sitt tacktal till nobelceremonin- på svenska, för att imponera på kungen.

Javier Marias har en alldeles egen röst i den samtida spanska prosan. Så bra då att svenska förlag fått upp ögonen för honom till slut och nästa år planerar att ge ut första delen i hans trilogi Tu rostro manana , ( Ditt ansikte imorgon, 2002-2007) en stor och rik roman om spanska inbördeskriget där hans egen far figurerar, en känd författare och filosof som fick munkavle under Franco. Fadern som alltid uppmanade Javier att tänka lite till. Och det är det han gör. Han berättar, och reflekterar. Och det är hela tiden njutbart.

Ulla Strängberg
ulla.strangberg@sverigesradio.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista