Ur Frihet bakom galler. Foto: Nima Sarvestani

Nima Sarvestani: "Frihet bakom galler"

Sofia Olsson recenserar "Friheten bakom galler"
2:49 min

40 kvinnor. 34 barn. 4 celler. Ingen burka. Så sammanfattas dokumentärfilmen Frihet bakom galler, om ett kvinnofängelse i Afghanistan. Filmen är gjord av Nima Sarvestani och Maryan Ebrahimi och har biopremiär på fredag.

"Gråt aldrig mer. Lev som en lejoninna." De orden får Sara med sig när hon lämnar Thakharfängelset. När jag lämnar biografen efter att ha sett Frihet bakom galler, så gråter jag, ganska länge. Men.... tillbaks till Sara.

Hon har suttit fängslad för att ha varit kär i en annan man än den hennes föräldrar föredrog. Hennes käresta fängslades också. Nu benådas dem båda två, men Sara vet inte hur någonting blir utanför fängelset. Om hon gifter sig med sin älskade så kanske familjen dödar henne. Om hon inte gifter sig, så kanske de dödar henne ändå.
   Denna absurda hopplöshet präglar filmen om fängelset, och gör det helt begripligt att fängelsmurarna innebär ett visst mått av frihet. För här behövs ingen burka och här finns inga arga män som slår eller besvikna släktingar som dödar.

Thakharfängelset är en lerig gård, med tvättstreck, vattenpump, kvinnor som sysslar med olika saker, barn som flyger drake, en fryntlig vakt som går omkring och skojar. Det skulle kunna vara en vanlig gård, där kvinnor och barn lever sina liv, fattiga liv, men ändå.
   De flesta fångarna sitter här för moraliska brott. Nadjibeh har fått tio år för att ha rymt hemifrån, hon föder en son i fängelset, Simah sitter på sexton år, hon har också rymt från sin man. Sedigeh sitter på sex år för mord. Kvinnorna som fängslas har sina barn med sig, barn vars hela tillvaro är den här lilla gården. Och så besökstälten strax utanför, ditt deras fäder ibland kommer och skäller på och hotar sina fallna fruar.

Filmarna tassar försiktigt omkring i fängelset, lägger sig i så lite som möjligt. De vågar lita på att situationen i sig håller för en dokumentär, dessutom är de inte bara framme med kameran när kvinnorna gråter och berättar sina våldsamma och tragiska livshistorier. Nej, de vågar också skildra fångarnas sämsta sidor, när de bråkar och slåss.

Frihet bakom galler är en lågmäld smocka i ansiktet, ett omsorgsfullt utskuret snitt ur verkligheten som säger: Det här finns också på denna jord.

Just nu.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".