Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Litteratur

Jón Kalman Stefánsson: "Människohjärtat"

Publicerat onsdag 24 april 2013 kl 14.50
Sofia Olsson recenserar
(2:35 min)
Sofia Olsson har läst "Människohjärtat". Foto: Sofia Runarsdotter

Människohjärtat heter sista delen i Jón Kalman Stefánssons trilogi om en bildningstörstande pojke och hans vuxenblivande på nordvästra Island vid förra sekelskiftet. Himmel och helvete och Änglarnas sorg heter de två första delarna, hela trilogin är översatt till svenska av John Swedenmark.

Människohjärtat tar emot läsaren med en öppen men karg famn. Jón Kalman Stefánsson brer ut miljön som ett scengolv, som man enkelt kan kliva upp på, känna sig på plats. Där bergen möter ishavet. Mörkret, snön och kylan som präglade förra boken så pass att jag faktiskt satt och huttrade när jag läste, byts här ganska snart ut till slask, vår och läskigt ljusa sommarnätter.

Pojken, som längtar så efter litteraturen och poesin, blir räddad ur en snöstorm, och i takt med att vår går mot sommar är det som att han blir vuxen på riktigt, förälskelserna avlöser varandra, livet blir mer och mer komplicerat. Och människorna verkar liksom bli bråkigare när nätterna blir ljusa. Känslor svallar, blodet rusar. De älskar, sviker, dör, gör affärer, super och luras.

Människohjärtat blir en burlesk skröna, på gott och ont. Matriarken Geirtrud är magnifik, kompromisslös och det är bra att hon får bre ut sig i den här boken. Också de allmänt udda existenser hon samlar kring sig, som kämpar igenom sina liv på en närapå livsoduglig plats, det är härlig läsning. Tyvärr blir språket tungt och överlastat av ordstäv och färgstarkt pynt. Den ordkarge postiljonen Jens som i förra boken var en butter motvikt till Pojkens blommighet och tonårspoetiska tendenser, försvinner ganska snabbt ur den här historien.

Och Jón Kalman Stefánsson borde ha redigerat bort en tre-fyra stycken svettiga kvinnobröst, minst två heta kyssar som väcker pojkar till liv och säkert tio-femton mustiga metaforer. Han hittar på begrepp som "Djävulens loska", och använder det sen för att beskriva både snöslask och pengar. Näe, hittar man på såna ord, bör man använda dem med försiktighet, de behöver liksom luft omkring sig.

Människohjärtat är inte lika välputsad och avskalad som Änglarnas sorg.

Det är synd.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".