Blakebevakning visar på rigorös tysk popbevakning

Gunnar Bolin kommenterar James Blakes senaste skiva Overgrown
3:45 min

Tyskland brukar ofta framstå som de tunga kulturteoretiska texternas hemland men man är inte heller sen att berätta om angelägen popkultur. James Blakes andra album Overgrown som släpptes nyligen är en av vårens mer hyllade skivor och mottagandet av den har fått vår kulturkorrespondent Gunnar Bolin att tänka på vilken tyngd popkulturen har i europeisk media.

Det började med att jag gick och lyssnade på just detta. Lyssnade och fick en rätt fånig mening i huvudet. The return of the sårbara kille.

För nog blir ni lite sugna på att stryka denne 24 åring över pannan och säga såja det är inte så illa som det kan verka.

Så tänkte jag när James Blakes röst klingade ut. Men visst gillade jag det, jag gillade det nästan på ett lite för självklart sätt, som att det inte gick att ha några invändningar -  det är klart att det här är bra.

Jag lyssnade och tänkte lite på alla dessa allvarliga ofta väldigt unga män som tilltalat mig genom åren, män som aldrig skulle demolera några hotellrum eller kissa i en champagnekylare män som låter som om de snarare vuxit upp i ett bibliotek än i en smutsig förort.

När jag fortsatte höra på James Blake under några dagar så infann sig det lite underliga att jag ständigt resonerade med mig själv: är detta egentligen bra?

Jo men visst är det spännande och stämningsfullt   och så som på beställning läste jag die Zeit, den tunga tyska tidskriften som över en hel sida skriver om James Blake och det är ingen tanig tabloid vi talar om.

Och som Thomas Gross skrev, det här är en artikel som fått ta tid att tänka ut och skriva ned.    

Då for mina tankar åt ett annat håll där de ruvat ett tag. 

Jag tänkte på Horace Engdahls ord att ”Tyskland är Sverige för vuxna”, ett ganska fyndigt uttryck men lite förutsägbart, i alla fall vad gäller det offentliga samtalet inte minst om kultur.

Jo även jag häpnar varje vecka jag läser die Zeit Frankfurter Allgemeine eller Süddeutsche Zeitung, häpnar över ambitionen och djupet på många, långa artiklar.

Men samtidigt får man tänka på att de har nästan 100 miljoner tysktalande européer att sälja sin produkt till, så då blir det ju också lite lättare att skriva långt och djupsinnigt om ett något asmalare ämne.

Men det som nästan aldrig sägs om den fina tyska pressen är ju vilket rejält utrymme populärkulturen har i just tex de nämnda tidningarna.

Här skriver man om en ny skiva av en tysk rapartist lika långt som man i Sverige skriver om PO Enqvists nya roman.

James Blake förärades 11.000 tecken i die Zeit, det är ungefär som en understreckare i Svenska Dagbladet.

Det är inget undantag eller kors i taket när en nya pop eller rock eller vad nu detta heterskiva, får så mycket plats i en tysk tidning  så jag får väl lägga till något till Horace Engdahls tes: Tyskland är ett populärkulturland för vuxna.

Och James Blake, jag är fortfarande lite tveksam i min trots allt entusiasm men Tomas Gross i die Zeit är knockad han slår fast i 103 av de 11 000 tecknen att den geniale "Blakes datorelegier bygger upp sig, svävar genom rummet för att till sist dra sig in i sig själva." 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".