Nicholas Hoult och Teresa Palmer i "Warm Bodies". Foto: SF

"Warm Bodies" av Jonathan Levine

Roger Wilson recenserar "Warm Bodies"
2:51 min

"Warm Bodies" är en zombiekärleksfilm som bygger på en roman av Isaac Marion och är regisserad av Jonathan Levine, som tidigare har gjort cancerkomedin "50/50". Roger Wilson har sett den

Är inte marknaden mättad när det gäller zombiefilm vid det här laget?

Det kan man kan kanske tro, men den här genren verkar lika ödödlig som de odöda den handlar om. Den reser sig från graven gång på gång.

Och faktum är ju att i och med succén med tv-serien "Walking Dead" i USA, och med storfilmen "World War Z" på gång med Brad Pitt i en av huvudrollerna, så är faktiskt den här genren mer kommersiellt framgångsrik än någonsin tidigare.

Men hur får man in en kärlekshistoria i zombiegenren. Har zombies känslor numera?

Ja, det som författaren Isaac Marion har lagt till i zombiemytologin, är alltså att det finns två nivåer av zombies. Dels den som vi alla har sett på film, den hasande, alltid hungriga zombien. Men sen finns det levande skelett också - som är förlorade på riktigt. I och med att man har infört de här nivåerna av odödhet så finns det en möjlighet att låta mänskliga drag finnas kvar i de här zombierna. Som till exempel musiksmak.

Eftersom huvudpersonen är en zombie så berättas filmen mest utifrån en inre dialog. Han kan ju inte prata. Han minns inte vad han heter heller, förutom första bokstaven i sitt namn, R. Men den inre dialogen är rätt rapp, och ganska rolig ibland. Och hela historien tar fart när R blir kär, i Julie - du kanske ser blinkningen till romeo och julia - hon är dotter till överbefälhavaren till den lilla människospillra som lyckats överleva zombiekatastrofen.

Deras kärlek är alltså omöjlig. Framför allt eftersom han har dödat Julies pojkvän och ätit upp hans hjärna. Men kan överleva även om hjärtat slutat slå, tydligen.

Vad tycker du då?

Ja, alltså när jag såg filmen så trodde jag att de gjort en romantisk komedi eller fars av det hela, och det hade varit ganska kul. Men det är ganska glest mellan skämten och skratten. I mitt tycke blir det lite för lite skräck, lite för lite komedi och en lite blek och helt otrovärdig kärlekshistoria.

Hade man bara vågat göra huvudpersonen R lite mer förruttnad och söndrig så hade det kunnat bli roligare. Nu är han redan från början den mest välbevarade zombie jag någonsin sett på film. Han ser mer ut som att han är emo.

Så jag rasar nästan lite, över denna tillrättalagda, nästan äckelfria, friserade och tillrättalagda version av zombievärlden.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".