Maria Edström har läst "Lekmannen" av Fabian Kastner. Foto: Caroline Andersson

Fabian Kastner: "Lekmannen"

2:23 min

Fabian Kastner debuterade 2006 med "Oneirine", en roman som visade sig bestå av citat från ungefär tusen böcker, undertiteln var också: "en roman i tusen delar" och det hela väckte ett visst rabalder när det uppdagades. Nu är Kastner tillbaka med "Lekmannen - en dement komedi" som är en fiktion baserad på Daniel Paul Schrebers essä "Denkwürdigkeiten eines Nervenkranken" ungefär "En nervsjuks tänkvärdheter" från 1903.

Precis som paranoikern Schreber har jag svårt att lita på vad jag ser och hör när det gäller Fabian Kastner men om man nu utgår från att "Lekmannen" faktiskt bygger på Daniel Paul Schrebers egen teologiska essä, vilken är mycket svår att få tag på, så kan man hursomhelst via andrahandsläsning om "fallet Schreber", som tex Freud skrev om, inse att Kastner följt sin förlaga tätt i hasorna.

Domaren Schreber var en mycket framgångsrik jurist och hedervärd medborgare som i flera omgångar under sitt liv vistades på mentalsjukhus. Schreber låg i lungande bad, låstes in, bands fast, men hade också filosofiska samtal med läkaren och promenerade fritt i trädgården.

I "Lekmannen" hänger sig Schreber åt sin sjukdom, där han liksom uppfunnit ett märkligt sinnrikt system bestående av röster, Gud, nerver, strålar från alla själar döda eller levande, planeter, Solen och så Schreber själv som står totalt i centrum. Han sover i stort sett aldrig och hans kropp utsätts för de mest makabra angrepp som mirakulöst nog alltid läkt ihop på morgonen.

"Lekmannen" - en amatör eller en som leker är frågan. Kastner lyckas med att ge oss tillträde in i Schrebers inre värld, hur han faktiskt tänker och känner. Han är intelligent och välformulerad även om vårdarna bara ser en mager karl som står och skriker "Ditt vidriga luder" rätt ut. Och att hans sjukdom kan skrämma honom själv: "Andra saker jag hörde var så konstiga och skrämmande att jag fruktade att jag höll på att tappa greppet om verkligheten" - detta sagt av en man som på fullt allvar tror att det på varje liten planet i stjärnsystemet sitter en ensam liten skriftställare och ägnar sig helt åt att inhämta kunskaper om Schrebers tankar och sinnesstämningar.

Men hans övergripande syfte med detta anstängande och självuppoffrande inre bygge är att han vill läka, laga, ställa tillrätta, reparera - tills slut skall alla själar få frid.

"En dement komedi" är romanens underrubrik och med både komik och ömhet befriar Kastner Schreber från fallstudiens fängelse till friheten i att få vara en litterär gestalt. En segrare om än med sin plåthink använd som avträde, över huvudet.

Maria Edström

Kulturnytt
maria.edstrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista