Nazifreakshow i Dramatens "De sammansvurna"

Att den österrikiska författaren och dramatikern Elfriede Jelinek fick nobelpriset i litteratur har inte bara av förklarliga skäl ökat intresset för henne, utan också för en av hennes främste föregångare och inspiratörer Thomas Bernhard, som dog 1989, 58 år gammal. Bernhard gisslade också sitt fosterland, Österrike för dess ouppklarade förflutna och förbjöd, liksom Jelinek, att hans pjäser spelades i Österrike.

I Sverige är Bernhard mest bekant för sin självbiografiska svit i fem delar, men hans dramatik är inte mycket spelad här. 1989 spelades hans pjäs ”Teatermakaren” på Dramaten, och nu i helgen var det premiär för ”Den sammansvurna” från 1979, men det var inte svensk premiär, för Riksteatern satte upp pjäsen 1980. Men nu på Dramaten är det Gunnel Lindblom som regisserat och Bodil Malmsten som översatt ”De sammansvurna”.

”På övervåningen spelas fiol, i källaren öppnas gaskranarna. Det är en typisk österrikisk blandning av musik och nazism.” Så har Thomas Bernhard, denne, som han kallats, ”inverterade idylliker”, med sin kärnfulla svarta humor ringat in mentaliteten i sitt Österrike. I ”De sammansvurna” befinner vi oss förvisso i Tyskland, men samma märkliga blandning av kulturdyrkan och nazism finns även här hos familjen Höller – Rudolf, före detta koncentrationsläger-kommendant, nu hovrättspresident, hans två systrar; Vera som går hemma och sköter om Clara som sitter i rullstol efter att blivit skadad av amerikanarnas bombningar i krigets slutskede. Och redan i pjäsens anslag förstår vi att detta är den stora dagen – det årliga firandet och hyllandet av Heinrich Himmler, riksledare för SS och chef för Gestapo. Tack vare Himmler som gav Rudolf ett falskt pass, kunde Rudolf komma igen efter att ha gömt sig 10 år i en källare hängivet ompysslad av sin syster Vera, som lika hängivet deltar i detta firande där man dricker sekt och Rudolf sitter till bords i sin gamla naziuniform, och som pricken över i:et så slutar firandet i sänghalmen för Rudolf och Vera allt för att hålla ”rasen ren.” Systern Clara som ibland får huvudet rakat och måste ta på sig koncentrationslägerjacka är inte fullt så entusiastisk, men så är hon socialist och familjen svarta får.      

Ja, låter inte det här som en riktigt nazi-freakshow så vet jag inte vad som skulle vara det. Men tricket är att nog att inte låta sig förföras in i fallstudien, utan hålla huvudet kallt. Men det gör inte Gunnel Lindbloms uppsättning, den verkar inte riktigt veta hur man ska hantera den gode Bernhard. För spelar man i den anglosaxiska skolan, i en psykologiskt trovärdig spelstil, liksom ”riktiga” människor, som Margaretha Byström och Irene Lindh gör i sina, i och för sig känsliga och nyanserade, porträtt av de båda systrarna, så kantrar pjäsen. Den blir som en familjen Addams i det gamla Europas unkna skräckkabinbett. Redan scenografin, signerad Jost Assman, med sin tunga, brunboaserade realism stänger in pjäsen – den är skriven 1979 och ska så vitt jag förstår också utspelas då, men här finns inga öppningar mot modern tid.  

När Börje Ahlstedts Rudolf kommer hem i andra akten, så tillförs uppsättningen en annan ton – han är tung och rasande som en tysk karikatyrteckning och har en mer bernhardsk replikföring. Att Himmler en gång hindrade att en giftgasfabrik anlades rakt i utsikten från syskonens hus, och att hovrättspresidenten nu än en gång hindrat detta är en sån där replik som ger klang både bakåt och framåt och som Ahlstedt har förmågan att ladda och ge mening. Det är ett samhälles mentalitet och inte en familjs, som Bernhard vill åt, och i den här uppsättningen är det Börje Ahlstedts Rudolf som i alla fall ger en aning om en den ambitionen. För det är mer än välkommet att man spelar Thomas Bernhard på svenska scener - men då måste man veta vad man ska göra med honom.

Maria Edström

maria.edstrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".